Hallelujah-moment

Känslan efter ett riktigt bra ridpass är svårslagen.

Morgonens dressyr gick ju strålande, bestämde mig redan från start att här ska ridas, använde de där nyupptäckta magmusklerna och plötsligt så trillade pusselbitarna på plats. Äntligen kunde lägga om skänkeln, mjukna och känna att han låg kvar i samma tempo, bibehållen takt, i balans, rörelsen genom kroppen. När både överstrykning och små tempoväxlingar fungerade utmärkt så kände jag mig väldigt nöjd med dagens insats, idag var vi bra!

Eva-Karin är fantastisk att rida för, det är vi rörande överens om. Det finns alltid en klar plan, så fort vi tar tyglarna leds vi in i övningar och rörelser som syftar till huvudövningen, och steg för steg byggs sedan lektionen på. Slutresultatet blir ofta minst fyra aha-upplevelser på vägen, och riktigt fina hästar, då är det såå kul att rida!

Gabbi illustrerade en gång den här känslan med den där gospelkören i Dr Albans gamla dänga. När ett magic moment dyker upp, så kan man tänka sig att de kommer intågandes, klappar i takt, och sjunger hallelujah.

Jag gillar hur hon tänker, hoppas de kommer snart igen :)