Hälsotänk eller hälsostress?

Att vara hälsosam för att leva, eller att leva för att vara hälsosam?

Mycket fokus i all information som öser över oss handlar om hur ohälsosamma vi är och hur vi ska råda bot på det. Men något som många inte tänker på är att till och med hälsotänk kan gå överstyr. Begreppet hälsostress är något som faktiskt har börjat uppmärksammas mer och mer, det tråkiga är bara att de som lider av det är sällan de som identifierar sig med det.

Det är verkligen inte konstigt att människor kan få panik av att äta 100 kcal "för mycket" en dag, missa ett pass på gymmet eller inte få knäppt byxorna. Vart vi än vänder oss får vi information och uppmaningar som bäddar för ett rejält dåligt samvete om vi inte äter sallad, tränar mycket och håller oss slimmade. Det resulterar i att många väljer antingen eller. Antingen är man ett hälsofreak och en träningsnarkoman, eller så är man ohälsosam. "Jag klarar ändå inte av att bli smal och vältränad, så jag struntar i att promenera." Båda polerna är farliga. Om inte ämnet vore så oerhört laddat skulle fler kunna hamna någonstans i mitten och ta hand om sina kroppar, må bra och njuta av livet.

När blir hälsotänket hälsostress? Det kan gå överstyr för alla men det är inte helt ovanligt att det händer för ambitiösa, envisa personer med höga krav på sig själva. Många ryttare (inte alla) hamnar i den kategorin. Jag har tidigare skrivit att utövare av ridsporten är "kända" för att inte ta hand om sina kroppar. Men för många kan det också bli en besatthet att träna tillräckligt mycket och tillräckligt bra, samt att äta "nyttigt". Det betyder dock inte att man är bättre på att ta hand om sin kropp, tyvärr. När varje vaken sekund går ut på att planera hur många kalorier man ska stoppa i sig och hur många man ska göra sig av med lever man i ständig stress och det sliter extremt på kroppen. Till och med så mycket att träningen kan bli nedbrytande istället för uppbyggande.

Hur ska man hitta en balans? Ja, det är svårt. Men det funkar inte att säga "Det där med att tänka på vad jag äter och börja träna håller jag mig borta från, det kan ju gå överstyr!". Man måste lyssna på kroppen och prova, tänk på att du ska leva i kroppen resten av ditt liv och det är bara du som kan få den att må bra, både nu och i framtiden. Det kanske känns bra att sitta stilla nu men vad får det för konsekvenser i framtiden? Och det funkar inte heller att känna att hela världen går under och man kallsvettas och hyperventilerar bara för att man missade ett träningspass, eller åt efterrätt, eller inte har ridit 13 hästar eller har magrutor som kompisen på facebook så stolt visar upp. Då har det gått lite för långt. Då mår man, ironiskt nog, dåligt av att försöka vara hälsosam.

Om man värnar lika mycket om sin psykiska hälsa som sin fysiska hälsa kommer man att känna om man är i balans eller om det har gått överstyr. Det spelar ingen roll om man tränar jättemycket eller jättelite, hälsostressen kan infinna sig ändå och handlar mer om hur man tänker än om hur man faktiskt gör. Så gå nu inte ut och säg till din kompis att han eller hon lider av hälsostress bara för att han/hon tränar mycket, din kompis kan mycket väl vara i balans och vara hälsosam för att leva istället för att leva för att vara hälsosam, mycket träning behöver verkligen inte betyda hälsostress. Fråga dig istället hur du känner när du har ätit lite för mycket, inte sprungit trots att du hade tänkt det eller ridit ut en lugn tur i skogen istället för det där svettiga dressyrpasset som du hade planerat. Om det känns som att världen går under och du får dåligt samvete, fråga dig då vad det egentligen gör om 20 år? Spelar det någon roll att du missade ett träningspass? Att ta sig en funderare kan vara ett sätt att hitta balans. Ditt svar kanske blir att det kommer att spela roll om du gör så varje dag, men inte någon enstaka gång då och då.

(Ooops, nu skrev jag sådär mycket igen. Internet är äntligen tillbaka, haha!)