Har du verkligen råd att ha ett djur?

Halojj!

Helgen har varit till all belåtenhet, även om jag inte varit i Globen. Underbart att Havrepappa håller oss uppdaterade så man kan ta del av evenemanget ändå:P Såg nyss Patrik Kittels ritt på webTV och man kan inte annat än le. Jag vet nästan ingen ryttare som sitter så still som Patrik gör i sadeln. Vi behöver såna förebilder, riktigt kul för Sverige!

Nästa v kommer att bli fylld med skola. På tisdag är det grisoperation och ons-tors har vi anestesifall där vi elever ska redovisa inför klassen hur man söver olika djur och vilka medel man ska ge i olika situationer.

När man är ute och träffar människor som jag gjorde i helgen så får man alltid frågan "jaha du pluggar, vad pluggar du då?". Sen när man berättat att man pluggar till veterinär så får man alltid nån berättelse om personens djur eller nån fråga om råd. Jag tycker detta är väldigt kul (vilket ni som läser bloggen kankse har märkt). Något jag dock tycker är oerhört tråkigt och rent ut sagt tragiskt är människor som ber en student som jag ställa diagnos på deras sjuka djur och ordinera vad de ska behandla med hemma eftersom de inte har råd att gå till veterinären.  Det är i princip omöjligt att ställa en diagnos om man inte sett och undersökt djuret och det spelar ingen roll hur bra "djurvän" man är. I mina ögon är man inte en djurvän om man struntar i att behandla ett sjukt djur för att man inte har råd. Då talar vi om djur som uppenbarligen lider.

Snälla Snälla - SKAFFA INTE DJUR OM NI INTE HAR RÅD ATT GÅ TILL VETERINÄREN! När man köper ett djur så måste man ha med det i sina beräkningar. Djur BLIR SJUKA för eller senare och då måste man ta sitt ansvar. Sen kanske inte alla djurägare har möjlighet att behandla ett mycket sjukt djur men då måste man i alla fall ha råd att få djuret diagnosticerat av en veterinär som kan ge råd om ex. avlivning om det är ett alternativ.

Jag har själv sett hur små barn kommit in till veterinärer med papperslösa valpar som varit akut sjuka. Föräldrarna skickar då barnen som "tigger" sjukvård eftersom man har svårare att säga nej till ett barn. Dessa situationer är oerhört svåra för veterinärer, men vad ska man göra? Man har ju också ett ansvar som veterinär att behandla djur som lider. "Gör inget utan att ta betalt" får vi lära oss, annars hjälper ni ju dessa människor som inte inser allvaret. Lättare sagt än gjort kanske.

Vad gör man när ett barn utan pengar kommer in med ett djur? Om man kräver betalning riskerar kanske djuret att inte få vård? Det kanske bara är en okomplicerat öroninfektion som man kan hjälpa dem med genom att ge dem lite öronrens och medicin....(?)....Nu ska jag inte säga att detta är vanligt, men det händer! Ibland vill man inte bli färdig veterinär...

Nu ska jag plugga lite och tagga för nästa vecka i skolan! Tänkte skriva lite om hästbesiktning i början på veckan så om någon har nåt speciellt de funderar över så kommentera eller mejla!:)

Kram från Izabella