15 april 2013, 07:01
#härligt
Någonstans mitt i den gångna veckan, när jag kände mig som en urvriden disktrasa utan ett uns till inspiration eller energi kvar, så funderade jag på om det är värt allt. Man väljer ju ändå själv trots allt. Det utlöstes av en rad instagram-bilder på lyx-frukostar med bär och kvarg nyttigheter, nya naglar, powerwalks och solnedgångar blandat med blommiga tekoppar och egenhändigt bakade kardemummaskorpor. Allt i kombination med där hemska hashtagsen #livskvalitet och #härligt.
Okej. Ja själv är jag mest lerig, och min frukost är knäckebröd på väg till skolan. Den är inte härlig någonstans. När man är trött och stressad känns en vanlig hastighet på livet avundsvärd. Med lite vanligt innehåll. Lite mer frukt och solnedgångar, lite mindre hö i micron och minutiöst planerade dagar.
Fast, det är alltid någon fyrbent grovtarmsjäsare som avbryter det där tankarna och påminner en om varför man håller på med det här.
Härligt, det är att rida på en Chimeca som efter månader av "men HUR ska jag göra" från min sida, landade. Så mjuk och genomsläpplig som han var igår har han aldrig känts, inte ens i närheten, nu kom det på riktigt. Härligt är att sätta en felfri runda i första 120-klassen med ruskigt bra känsla, länga tyglarna efter sista hindret och klappa honom på halsen genom kortsidan - och få responsen att han supernöjd sträcker halsen framåt nedåt och frustar sig hela vägen ut som om han precis upptäckt en ny dimension av sin kropp, samtidigt som jag gör vågen över att vi nu kvalat till 130. Precis så. Det är härligt per definition. Han är så fin och duktig. Och det är så kul att rida.
Kati och jag sprang banan till dagens sista 120-klass på halverad tid eftersom en av oss var tvungen att hålla hästarna utanför. Sedan var det bara att tuta och köra. Hepp hepp, över vattenmatta, genom trekombination, snett över luddigt barbapappa-hinder. Yttersidan med, håll galoppen, bestäm dig tidigt.
Jag tar ändå gärna de där disktrase-dagarna om det är vad som krävs. Livskvalitet är att vara på tävling med en häst som både är i form och trivs, trevligt sällskap och teamwork, och att avrunda dagen med stå med blågul rosett på prisutdelningen. Valet mellan DET och att vara hemma och baka är ju inte så svårt, men då får man ta allt det andra också.
Det är nog sunt att tvivla ibland, fast... Jag kommer fram till samma sak varje gång. För egentligen - byta bort det här? Mot kvarg? Kom igen!
ANNONS:
ANNONS: