Hassö om lösdrift, täcken och håriga hästben

Foto: Tomas Holcbecher (tävling) och Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Anna Hassös tänkvärda text, där hon oroade sig över att många hästar bara får gå ute i minihagar utan sällskap, väckte enorm uppmärksamhet. Och hon har fått en del frågor om hur hennes egen lösdrift ser ut, vilket hon beskriver i inlägget nedan. Det publicerades ursprungligen i Hassö Eventings blogg, vi har fått tillåtelse att återpublicera det här på Hippson.se.

 Anna Hassö: Här är Benkas lösdriftsanläggning

”På begäran ska jag visa litet hur mina lösdriftsboxar ser ut och hur jag sköter dem till vardags. Jag tog några bilder en vanlig morgon i ett snöigt mars-Skåne.
    
Vi har en ganska vanlig gård – med en innergård, inte kringbyggd men stalldelen är i vinkel, och har mark i anslutning till stallet (på baksidan). Där har vi tre större hagar, cirka ett hektar vardera, plus en mindre hage som används till nyfött föl och ibland om någon häst har skadat sig och behöver stå mer stilla. Den är delvis hårdgjord.
    
I stallet finns totalt fem boxar, varav en är byggd som fölningsbox och är 35 kvadratmeter. I bakkant av den ena byggnaden har vi tre storboxar som har öppning bakåt, ut mot hagen, så att hästarna kan gå ut och in som de vill. Längst fram finns krubbor så att man kan fodra över kanten om man vill.
  

    
Utfodring
Jag har delat upp hästarna så att de oftast går två eller tre ihop, på sommaren slår vi ibland ihop två hagar/ lösdrifter och sparar en hage som eventuellt sås om. Då är de yngre hästarna på bete, så att man kan spara eller så nytt.
Jag ställer inte ut en hel bal grovfoder i hagarna utan fodrar flera gånger dagligen, så att alla får lagom mängd hö/hösilage. Vissa får mer eller mindre fri tillgång, andra litet mindre, jag försöker para ihop dem mest utifrån behov av fodermängd.
 
Om någon är extremt lättfödd ser jag till att rida den medan den andra hinner äta litet extra, eller så får den stå inne en stund efter ridning och torka (och banta) till exempel. När det gäller kraftfoder tar jag oftast in en häst från varje del så att de får äta ostört, eftersom alla inte får samma foderblandning. Vissa får lusern och så vidare. De yngre hästarna äter ofta samma foder och kan äta samtidigt i varsin krubba utan problem.
Jag fodrar med Lympos utmärkta müslisortiment. Den som har fått mest (en stor häst som då gick tre- och fyrstjärnig fälttävlan) fick max 3 kilo, de flesta ligger runt 1,5–2 kilo och unghästarna något mindre. De får kraftfoder två gånger per dag.
 
En häst får fyra fodringar på grund av en skada nära käkleden, som gör att hon har svårt att tugga (krossade ett ben ovanför ögat). Hon äter flera kilo uppblött grönpellets per dag för att kompensera sin dåliga tuggförmåga. Jag fodrar även med lite morötter bland annat, det går bra att ge i krubborna när alla hästarna är där. Av någon anledning verkar det inte bli någon direkt osämja över morötter.
  

 
Oftast lägger jag ut hö i hagarna. Bara när jag tycker att det är för dåligt väder för mig att gå ut i, eller om det är hård blåst, kan de ibland få hö inne. Och det samsas de bra om. På morgonen ger jag dem oftast en mindre högiva inne, innan de ska ridas, och kraftfodrar efter ridning. På så vis behöver jag inte hämta dem i hagen när de ska in för ridning, vilket sparar ganska mycket tid. Vissa äter allt, andra går ut en stund och kommer in igen. Under sommarsäsongen behöver de inte alltid så mycket grovfoder, utan äter mest gräs
 
Eftersom storboxarna är byggda i stallbyggnaden är det extremt lättskött, hästarna kommer direkt in i stallet och behöver inte ledas in eller ut till en hage. I stallet har jag två uppställningsplatser varav den ena har spolmöjlighet – så där kan man göra i ordning, klippa, sko och annat man behöver göra. Jag brukar plocka alla högar och ströa i samband med fodring, så att hästarna är ute och äter.
På vintern blir det kanske två gånger per dag och på sommaren räcker ofta ett par gånger i veckan, då får man mocka mer i hagarna. Sen tar vi ut halmbädden med en bobcat när den blir för hög.
  

Inifrån den större boxen, här med Grey och "Alicetheboxer" plus Bettans rumpa.
 
Klippning
Många har frågat om jag klipper hästarna. Jag har både hel- och halvklippta. De som tävlar mer på vintern (hopphästarna) är ofta helklippta, men jag har även haft någon som har tävlat mycket och varit halvklippt. Det är i så fall om det är en häst som är lite frusen av sig.
Jag klipper dock inte nedanför knän och haser, då är risken för mugg för stor. Trots dränering utanför ingångarna rör de sig ju ändå mer i fuktig jord, så jag vill inte riskera det. Jag har till och med ridit internationell hoppning med håriga ben längst ner och jag är nog den enda som har det. För mig är det viktigare att de inte får hudsjukdomar, många får ju även problem med infektioner av ny sand utomlands, och det har vi sluppit. Så jag kan stå ut med det.
 
De som tävlar mest på sommarhalvåret (fälttävlanshästarna) är ofta halvklippta. De går bara några enstaka hopp- och dressyrtävlingar på vintern och jag tycker det är skönt att de kan bli av med täckena så fort det går på våren, och även få dem på sent på hösten, så att de får mycket vitaminer av solen och inte behöver börja frysa (eftersom de går ute mycket, eller hela tiden). Det räcker ofta med ett regntäcke (100 gram) om de har päls kvar på ryggen.
 
De som går på lösdrifterna och är klippta har lite tjockare täcken (200 gram) med löstagbar hals, som de får på vid sämre väder. På det viset behöver inte alla manar bli skavda, som de gärna blir om man alltid har hals. Om det är extremt kallt och blåsigt får de även ett undertäcke. Jag använder gärna ett ceratex-täcke, med keramiskt material, under. Avelsstona och unghästarna är så klart oklippta och även otäckade. De fryser aldrig, oavsett väderlek.
  

 
Fördelar och observationer
På framför allt sommaren blir man mindre tidsbunden, då de alltid har litet gräs. De bryr sig inte alls om fodringstider utan är lika glada klockan 7 som 9. För övrigt har jag studerat dem ofta på natten och de är väldigt ofta ute fram till 01.00–03.00, medan de flesta sover tidig morgon vid femtiden för att sedan gå ut igen runt sju.
 
Personligen ser jag bara fördelar med den här hästhållningen. De håller sig mjuka i kroppen, även om de ibland får vila ett par dagar då jag är på tävling. De heta blir lugnare och de som jag innan trodde skulle bli trötta har blivit piggare. Jag gissar att de får så bra kondition att de orkar mer.
   
Hittills, efter att ha jobbat i 20-talet år med olika lösdriftssystem för både unghästar och tävlingshästar, har vi inte haft några problem med varken kolik eller olater såsom krubbitning, vävning eller annat. Inte heller några sparkskador (peppar peppar), utan endast någon enstaka staketskada.
  
Nu, tro det eller ej, laddar vi för en påskhelg med fälttävlan i Tågarp. Så vi hoppas att den där Bore håller sig borta.
  
/Anna Hassö”
 

Betina Beakley (trestjärnig fälttävlan och 1,40-hoppning), Isle of Lime (1,15-hoppning) och Ard Greyman Attyrory (1,45-hoppning och enstjärnig fälttävlan inklusive unghäst-VM).
  

Avelsavdelningen med avskiljningsbox.
  

Till vänster fölningsboxen och längst bort foderutrymme och stora boxen.
  

Fölningsbox och lilla boxen till vänster.
 

Genomgång från logen med lösdrift till stalldelen.
  

Boxar och broddutrustning, som har kommit väl till pass den senaste månaden.
  

Annas lösdriftsgrabbar: