Hästar saknar alla spärrar

Idag fick Lilleman en ny kompis i hagen. När Lilleman skulle hälsa på honom så fick den nya hästen attitydsproblem och sparkade Lilleman två gånger helt oprovcerat. Det var en jäkla tur för den där hästen att jag inte var närvarande för då hade jag virat eltråden runt halsen på hästfan och dragit på starkström i tråden. Skrattar bäst som skrattar sist din otäcka häst hade jag sagt åt honom medan han låg och skakade i takt med 220 volts växelström.

Tänk om vi människor hade uppfört oss som hästarna gör? Jag ser framför mig hur alla barnen på dagis gemensamt står och sparkar på sin nya kamrat som gör sin första dag på dagis. Själv tänker jag börja hälsa alla nyanställda välkomna med en spark i skrevet och ett rejält bett över armen. När de undrar vad jag sysslar med så tänker jag helt enkelt hävda att jag är en hästmänniska, och därför så hälsar jag på samma sätt som hästarna gör.

Lilleman blev mycket förvånad över behandlingen han fick när han skulle hälsa helt fredligt på den nya hästen och skuttade skrämt iväg på tre ben. Jag börjar tycka att ha en kompis i hagen är överskattat, och den där sortens kompis som han fick nu kan man lika gärna vara utan. Jag har inte åkt runt halva Sverige för att hitta en häst, bara för att den skall bli mosad av en "kompis" i en gräshage.

 Passa dig hästen, den som muckar med Lilleman muckar med hela min släkt!