Hattifnatt

Under den tid som jag har haft inblick i hästvärlden (vilket för all del inte är så speciellt länge) så har jag hela tiden varit förundrad över användningen av hatt på dressyrtävlingar. Mer än en gång har jag tagit upp ämnet här i bloggen, och varje gång så har dressyrnördarna hoppat på mig.

Jag tycker fortfarande inte att hatt är ett modernt tävlingsredskap, och dressyren vill ju vara en tävlingsform och en idrott? Tiderna förändras och idrotten måste förändras med den, annars så hamnar man i ett fack för gamla mossiga sporter.

Saker har hänt bara på de år som jag har haft inblick i dressyrvärlden. Från början kände jag mig ganska ensam om min uppfattning att alla borde använda hjälm vid ALL ridning såväl på träning som på tävling, oavsett gren.

Det som har hänt på senaste tiden är dels att Canada har infört en regel om hjälm vid alla tävlingar arrangerade av förbundet, oavsett nivå och gren, dels att Isabell Werth  tävlade i en guldfärgad hjälm i förra månaden. Jag blir glad över sådana förändringar. Precis som jag blev glad över att se Patrik Kittel i en hjälm på framridning och prisutdelning.

I Sverige så skall man införa nya regler från 2013 vad det gäller hjälmanvändningen. Den nya regeln säger att "alla skall använda hjälm" MEN med ett litet, men ack så viktigt, undantag. Den nya mesiga svenska regeln säger nämligen att undantag görs för ryttare över 18 år som tävlar på en häst som har fyllt 7 år i svår dressyr. Med andra ord, ingen större förändring trots allt.

Varför vågar inte Ridsportförbundet vara en föregångare och följa Canadas exempel? Cecilia Dorselius säger i en intervju i Sydsvenskan att "vi måste tänka på det estetiska också". Det är nog där "skon klämmer" i den så traditionsbundna ridsporten. Hur kommer det att se ut med frack och hjälm?

För det första kära Cecilia så finns det inget estetiskt med en spräckt skalle (om man inte har en väldigt udda läggning). För det andra så handlar estetik i mångt och mycket enbart om traditioner, om vad vi är vana att se och hur vi förväntar oss att något skall se ut.

Hos Padauangfolket i Burma så anses det vara estetiskt tilltalande att kvinnor har extremt långa halsar. Upp till 40 cm hals är alls inget ovanligt. Vi tycker kanske inte i Sverige att det är lika estetiskt som de tycker?

Det är just det som är min poäng. Vi är vana vid att till exempel en bil ser ut på ett visst sätt, och när den inte gör det så är den inte längre estetiskt tilltalande, eller på ren svenska, ful. På samma sätt fungerar det med hatten på dressyrryttaren. Vi är vana vid den, därför känns det estetiskt. Fast det hade väl inte varit lika estetiskt tilltalande att Rolf-Göran Bengtsson hade en hög hatt på huvudet när han tävlar i hoppning?

Till nästa års TR-ändringar så skippa undantaget, men behåll regeln. Ni måste inte anpassa er till fega FEI-regler. Kan Kanada så kan Sverige, eller hur? Det är dags att ta steget och våga släppa taget om er så högt värderade höga hatt. Den sänder ut helt fel signaler och har ingenting med idrott i Sverige 2012 att göra.