Havrepappa praoar som hästskötare

Utrustad med ett extra armband som gav mig tillträde till stallarna kunde jag bege mig ner i Globens garage tillsammans med min ledsagare från förbundet. Fast först måste vi såklart passera två vakter, ett stallkontor där vi fick ett följebrev samt ytterligare en vakt innan vi kom in i själva stallet. Det skall inte vara lätt att praoa som hästskötare inte.

När vi kom ner i stallet så höll Ida på att göra iordning Philema för att gå en promenad. Man kan helt tydligt inte gå på en officiell promenad utan att först borsta bort allt spån från hästen, sätta på skydd och måla hovarna. Det verkar krångligt att vara hästskötare och jag tittar skeptiskt på medan Ida gör allt det där.

Först därefter kan Philema, Ida, jag och min övervakare Maja gå på promenad... Eller nej, faktiskt inte. Först måste vi gå till stallkontoret och hämta ytterligare en övervakare som skall övervaka att promenaden sker enligt konstens alla regler. Sen kan vi gå ut i den friska, men kalla, luften.

Maja som övervakade mig frös så hon fick imma på glasögonen men Philema verkade tycka att promenaden på parkeringen var ganska skön. I bakgrunden syns övervakaren som övervakade oss alla.

Väl inne i värmen igen så var det dags att mocka och byta vatten för Philema. Det var någonstans här som min prao började. Trots allt så har jag både mockat och burit vatten förut.

Mängden spån i boxen gjorde mig smått chockad. Det var typ sju, åtta, tio balar med spån i varje box. Detta spån skulle först mockas från utspritt bajs och sedan skulle man göra vallar runt väggarna. Tydligen så var det bra för att hästarna inte skulle rulla sig fast i boxen? När man hade gjort fina vallar så skulle de göras jämna.

Personligen så tycker jag tycker att grepar är svåra att använda när man skall mocka bajs. Faktum är att det är mycket effektivare och bättre att använda händerna...

Eftersom ni redan har fattat det, så javisst, Ida fick mocka igen när jag tyckte att jag var klar och allt såg fint ut. Mina vallar var dessutom inte jämna nog. Ida började mer och mer framstå som Frau mockningsgestapo i mina ögon.

Något nedslagen av min misslyckade mockning så tog jag tag i uppgiften att byta vatten. Det kan jag väl ändå inte misslyckas med tänkte jag. Jag hade FEL.

Jag glömde att göra ren hinken efter jag hade tömt ur det gamla vattnet. "Brukar du dricka vatten ur smutsiga hinkar?" frågade gestapo-Ida och spände ögonen i mig. Som ni ser så övervakar hon varje moment jag gör noga.

När vattnet väl var bytt så skulle jag leda in Philema i sin box igen. Hantera hästar är inte min favoritsyssla, och att hantera Alexander Zettermans tävlingshäst i ett tävlingsstall gav mig lite puls. Det hade varit lite jobbigt att försöka förklara för familjen Zetterman varför deras häst kom lös.

Philema var jättesnäll och vi kom båda två levande in i boxen, och jag kom levande ut ur den igen. Efter det var vi kompisar och jag fick gosa med henne en stund.

När vi var klara med Philema så var det dags för "pundarhästen" High Yummy. Han skulle ha på sig ett mystiskt magnettäcke (som var godkänt av FEI poängterade Ida minst fyra gånger). Jag ville inte befatta mig med mystiska täcken utan överlät den sysslan till Ida.

Det ser faktiskt ut som om High Yummy gillade sitt konstiga täcke. Gestapo-Ida meddelade att det var dags för mig att sopa stallgången och gav mig den dåliga borsten. Själv började hon sopa frenetiskt med den bra borsten.

Jag började bli lite trött i min gamla kropp efter all denna fysiska ansträngning och jag lade mig att vila lite i stallgången. High Yummy tittade på mig och tänkte att jag var klen. Vilket är helt sant.

Som avslutning fick jag ge Philema och High Yummi lite godis. Inte för att jag vet vad det var jag gav dem, men de verkade tycka om det dom fick iallafall...

Utmattad tog jag mig tillbaka till presscentret och lade mig bakom podiet inne i presskonferensrummet för att äntligen få lite vila. Den vilan varade tyvärr inte så speciellt länge för ganska snart dök det upp ett par oranga stövlar under bordet och jag fick krypa fram och börja jobba igen.