Havrepappas julevangelium anno 2010

Så råder det åter julefrid över konungariket Sverige. Detta karga och snöiga land långt uppe i nord. En plats där det förmodligen hade varit mera lämpligt och logiskt att rida på renar och snöskotrar än på hästar.  Dock äro det just hästar som detta julevangelium kommer att handla om.

Ett evangelium är ett glädjens budskap. Glädje är något som Havrepappa icke finner vara ett naturligt tillstånd, utan enbart ett utslag av ett klent förstånd. Dock skall han denna dag verkligen skärpa sig och förkunna ett glädjens budskap till alla Sveriges hästmänniskor.

Man skall icke förringa hästarnas inverkan på just denna högtid. Det var ju trots allt så att det lilla Jesusbarnet föddes i just hästarnas hem, nämligen ett stall. Kanske började den lilla nyfödda Jesus genast att tugga på den krubba han lades i eftersom han var så hungrig, och därmed hade begreppet "krubbitare" uppstått. Den första formen av "vävare" som man kan härleda i skrifterna är Jesus far Josef som oroligt vandrade fram och åter i den spilta där Maria förlöste det lilla Jesusbarnet.

Man skola alltså snabbt konstatera att både dessa hästrelaterade störningar har ett mänskligt, kristet ursprung och härrör från just juletiden och Jesu födelse.  Jag tror man kan leda i bevis att den stackars häst som var i centrum för Guds återkomst till jorden lärde sig både krubbitning och vävning av de människor som hade invaderat hans sovplats just denna natt för 2010 år sedan.

Detta faktum skola hästmänniskan noga betänka när hon i vredesmod hävdar att hennes häst är obildbar och dum. Kom då ihåg att det faktiskt fanns en häst för två tusen år sedan som lärde sig två nya saker på en och samma välsignade natt. Detta känns på något sätt som ett större under än att Jesus föddes till jorden, och det är i sanning ett glädjens budskap!

"När juldagsmorgon glimmar, jag vill till stallet gå..." Havrefar har nu på morgonen varit ute i stallet och nogsamt kontrollerat samtliga krubbor så att det icke ligga någon liten rosa, nyfödd krubbitare i någon av stallets krubbor. Jag kunde lättad i sinnet snabbt konstatera att vårt stall är fritt från heliga små krubbitare. Ni borde skyndsamt göra detsamma, man kan inte så noga veta om Han tänker skicka ner fler små krubbitare.

Hästarna äro icke enbart inblandade i Jesu födelse, utan spelar även en central roll i en annan av juletidens högtider. Jag tänker självklart på Lucia. Inte nog med att den kvinnliga delen av detta utklädda tåg går runt och är iklädda någon utstyrsel som mest likna vita hästtäcken. Den manliga delen av luciatåget äro Staffan stalledräng och de vattnar sina fålar fem.

Vänligen observera att man i ett traditionellt luciatåg vattnar sina fålar, och inte sina pålar. Att utklädd till "Staffan" springa runt bland lättklädda flickor och "vattna sin påle" torde snarare härröra från någon semestertripp i Bulgarien i ungdomens glada tid, och är således mer förknippat med ett syndigt leverne än ett oskuldfullt luciatåg.  Allt Sankta Lucia ville var att Staffan skulle ge hennes älskade hästar vatten.

En person i min direkta närhet hävdade som barn, på kyrkans barntimme, till hennes mammas uppenbara förlägenhet, att den där Jesus måste ha varit en häst eftersom han föddes i ett stall. Logiken i det påståendet går icke att förneka. Dock var detta ett påstående som de kristna pedagogerna på kyrkans barntimme starkt tog avstånd ifrån.

Med detta vill jag önskar er alla en synnerligen god jul!