Hej då Portugal - och så några reflektioner...

I dag är sista riddagen på Hippikos - och för att kunna njuta hundraprocentigt av eftermiddagen och kvällen gör jag mitt sista blogginlägg här och nu.
  
Efter middagen i går dansades det Gagnam Style och en ambitiös idé var att vi skulle göra en dansvideo inspelad på anläggningen, till ägaren Antonio. Jag kan nog tänka mig att det rinner ut i sanden. Eller så blir det av efter grillningen och sangrian i kväll...
  
Nu på förmiddagen har jag ridit två pass och dagen till ära har alla hästar varit flätade (knoppar eller lång fläta längs med mankammen) och har haft vita schabrak. Först ut var "unghästen" (i alla fall utbildningsmässigt) Zebruno och i dag tyckte jag att jag hade lite bättre kontroll på bogarna och på bjudningen. Men det är inte lätt det här med ridning!
  
Andra passet hade jag "tjurfäktningshästen" Vista Alegre och efter den lektionen var jag SÅ nöjd. I första hand med att han var lugn (har lätt för att hetsa upp sig) i sidvärtsarbetet och att jag hade honom bättre framför skänkeln. Men sedan är det ju också barnsligt kul att få rida lite "konster".
Efter ett par övergångar mellan piaff och passage (i varierande kvalitet...) bad Denis mig att göra en piaffpiruett. Då började jag nästan garva, för det är ju inte direkt så att jag vet hur man bär sig åt. Men Vista var snäll och tålig med mina tafatta hjälper. Duktiga hästen!
  
Efter lunch rider jag ett sista pass på Sapateira, ett sto som är korsning lusitano/halvblod och som inte har gått med på lektionerna tidigare. Det blir spännande! Därefter ska jag packa lite snabbt (snälla, säg att väskan går att stänga!) och sedan är det grillfest. Hemresan sker tidigt i morgon bitti.
  
Tack för att ni har följt mig under den här veckan - det har varit så himla roligt. Men det är helt okej att komma tillbaka till vardagen också, jag har ju världens bästa jobb. :-) Nedan bjuder jag på ett par reflektioner från ridresan.
  
Over and out,
Anki
  
  

Highlight 1 - tid att rida:
Jag skriver ju om hästar hela dagarna, men känner ibland att jag har lite väl lite tid för egen ridning. Under den här veckan, med sina tre pass om dagen, har jag verkligen fått vara hästtjej. Som när man var liten och åkte på ridläger - fast lyxigare och vuxnare.
    
  

Highlight 2 - lusitanon:
Jag gillar de portugisiska hästarna, de har mycket power fast i ett mindre format - och har stor talang för samling. Ibland kanske vi amatörryttare i Sverige rider på lite väl stora hästar, vilket skapar onödiga konflikter när vi exempelvis inte klarar av att sitta ner på dem ordentligt? Bara en tanke...
  
  

Highlight 3 - tränarna:
Det som tilltalar mig med Hippikos är att man åker hit för att träna - och att tränarna tar sitt jobb så seriöst. Det är säkert fantastiskt att åka på lite mer uterittsbetonade ridresor, som en naturupplevelse och för samvaron med djuren, men det här är ändå mer min grej. Att få träna intensivt på välutbildade hästar.
  
  

Highlight 4 - samvaron:
Vi har ätit fantastiskt god mat och har serverats vin producerat av druvor från gården. Och så har vi pratat häst - och skrattat! Den sociala biten är halva grejen med en ridresa!
  
  

Visst finns det kulturskillnader...
Om man inte är beredd att se ryttare utan hjälm eller personer som röker bredvid hästarna får man nog åka på ridresa inom Sverige, för utomlands är det så det fungerar. Hästhållningen är dessutom annorlunda, hästarna går bara ut i mindre rasthagar på helgerna. Det system vi har i Sverige, med stora hagar där hästarna går hela dagarna, existerar i stort sett bara för unghästar och avelsston här i Portugal.
  
  

Nästa gång?
Jag funderar på vad den bästa årstiden vore för ett återbesök. Kanske på sensommaren/hösten, när de här små pyttekornen har vuxit till sig till rejäla klasar med vindruvor?