2 juni 2013, 21:01
Hejdå, kära ni
Var sak har sin tid.
Tre år på nya hippologprogrammet blev en resa som inte liknat något annat, utvecklingen vi gjort är imponerande. På alla plan. Att få in mer driv, engagemang och målmedvetenhet i en klass är nog svårt! Vi har lagt vår själ i det här, gett allt vi har, och nu är det dags att gå vidare.
Jag har trivts så bra. Hemma är här på RS, med det här gänget, med de här hästarna som lärt oss så mycket, med de här lärarna och personalen engagerat sig och tagit oss dit vi är idag.
Och ni, mina läsare, ni har varit med på hela resan! från flytt till Flyinge till skolavslutning tre år senare på Strömsholm, den finns här. Vi har pratat och diskuterat allt längs vägen, om hästhållning, betsling, unghästutbildning, utfodring, vattenkar, träningsfilosofi, märkeshets, hovar, ridning för funktionshindrade, och massor om ridning i stort. Avramlingar, magic moments.
Men vi har också pratat om hur det känns när man är nere på botten, hur man skrapar ihop resterna av sig själv efter att ha förlorat sin häst, hur prestationsångesten kan äta upp en och hur det är när 10 000 tankar om framtid och nuet flyger runt som en flock duvor i hjärnan samtidigt som man ska göra en analys av sin pedagogiska grundsyn.
Och om hur det är att lyckas. Från att vinna fälttävlan i Gärds till att rida först på ärevarv i hoppning i Örebro. Att få uppnå sina mål - som en gång verkade ouppnåeliga, och känslan när man tar sig fram, har ridit medelsvår i alla discipliner. Att gå ut en stentuff utbildning.
Eller att, efter att ha gjort sitt allra bästa och bara varit sig själv ända ut i fingerspetsarna - bli tillfrågad och rekommenderad jobb som jag bara drömt om att en dag kunna få - innan jag ens tagit examen.
Och då är ens visioner och drömmar är plötsligt inom räckhåll, då inser du att du är på väg dit du ska, och att de här fantastiska tre åren varit tre jättekliv dit. Då är det inte så sorgligt att sluta. För jag är redan på väg.
Jag kommer sakna er, alla människor här, alla hästar, alla fantastiska läsare. Tusen tack för att ni gjort den här tiden till vad den varit. Det här var sista blogginlägget från mig, det är dags att resa vidare på egen hand. Vill ni höra av er - nu eller i framtiden - når ni mig på marie_ryman@hotmail.com. Inget gör mig gladare än att höra från er, stort som smått!
Vad som händer framöver är fortfarande oskrivet. Men när jag ridit Strömsholmstävlingen ska jag ge mig själv och min unghäst sommarlov, ett ordentligt bete hemma. Det är vi värda, både jag och Betty. För ni vet, när man tar in dem efter den välförtjänta semestern och börjar arbeta dem igen - då är de alltid bättre än innan ;)
Ta hand om er!
/Marie
ANNONS:
ANNONS: