3 januari 2015, 06:48

Hello 2015!

Julveckan avnjöts i Sverige och levde upp till precis alla förväntningar och lite till.

Kvalitetstid med familjen växlades med att träffa mina mycket saknade vänner under snöiga vinterpromenader, med utsikt över världens finaste skärgård, biobesök (skönt att slippa se Hunger Games i tyskdubbad version), festligheter och sena kvällar och en och annan sovmorgon.

En del undervisning hanns med också, det är inte jul om man inte förfrusit minst en tå i ett jättekallt ridhus. Höll det på det allra roligaste sättet - en i taget, helt individuellt upplagt utifrån önskemål och dagsform. Det är så kreativt att vara ridlärare, och efter fyra tyska månader finns förstås ännu fler verktyg i lådan att ta till. Som alltid är det väldigt basic saker vi jobbat med, men extra fokus på balans och självbärighet, övergångar och tempoväxlingar för sits och skänkel, oberoende av handen. Fint resultat på hästarna och med så glada och ambitiösa elever går tiden fort i ridshuset!

Jag åkte tillbaka till Tyskland precis innan det var dags att byta år. Att flyga med försenade plan mitt i natten med nyårsafton som nästföljande aktivitet gav en start på året med skapligt med minus på sömnkontot. Men nu är jag nog i fas, redo för nytt år och för bloggen till det normala! Efter att ha bläddrat igenom bilduppladdningar på diverse sociala medier är det bara att konstatera att det blev ett händelserikt år, igen.

Och det var bra på många sätt. Vad som dock var bland det tråkigaste med året kan bli bland det roligaste med nästa. Ni är flera som frågat vad som hände med Betty, och jag ska uppdatera er. Men först en liten uppfräschning av minnet.

Februari 2012 träffade jag henne för första gången. Hon hade hoppat spänstigt på filmen, såg ut att vara en trevlig modell och hade en bra stam. Och det var ett långbent treårigt holsteinersto som sålde in sig själv på tre sekunder när hon tryckte sin rosa mule mot min kind. Planeterna radade upp sig, hur proffsig jag än önskade att jag var så var det absolut kört redan där. Hon gjorde sig bra live i hoppningen, var stencool i all hantering, men med glimten i ögat. Den tar vi.

Betty reds sedan in och utbildades under Hippologbloggens era. Roligare häst att jobba med får man leta efter. Hon var inte rädd för någonting, någonsin, med en älg som det enda undantaget, blommade efter hand ut mer och mer och tyckte det mesta vi gjorde var helfestligt. Ridkänslan när hon väl sansade sig var oslagbar och jag var glad för henne varje dag. Förutom när hon bockade av mig i en buske.

Jag vet exakt vilken dag hon skadade sig, även om det blev långa och krångliga utredningar innan vi äntligen hittade felet. Magkänslan stämmer ju allt som oftast, även om hon i början inte visade något alls. Skadan uppkom efter ett trauma och hade en osäker prognos, men veterinären tyckte att vi kunde göra ett försök. Hösten, vintern och våren var mest en enda lång promenad, och vi kom så långt att jag kunde sitta upp innan bakslaget kom. Tillbaka på ruta ett igen. Om man skulle gå över till kaninhoppning ändå.

Nästan på dagen hörde hennes uppfödare av sig för att kolla hur hon mådde, och sade att om jag någon gång ville sälja henne var de intresserade av att köpa tillbaka henne för avel. Jag tog mitt allra djupaste andetag, ringde veterinären för rådgivning, och så blev det bestämt. Ett par veckor senare galopperade Betty in i lastbilen, och min bff åkte hem till Tyskland igen. Det är inte mycket som blir som man tänkt sig, fast ibland kan det bli bra ändå.

Dagen efter ringde nygamla husse upp.
”Everything is fine, she's fine. She is on the field now, with her mother.”
”Is she happy?”
”Yeah, she's running. It's a nice horse, she looks very good. Shame with her injury. Always with the good ones.”

Betty har skött sitt nya uppdrag mycket bra och blev dräktig på första försöket med Darcodello (Darco – Clearway). Hon bor 1,5 timme från oss, hon är tjock, hon är lycklig, ohalt, och har under sommaren och hösten tränat barnpassning med sin lillebror.

Om nu allt går som det ska anländer storken med en ny stjärna framåt april, lagom till min 25:e födelsedag. Alla som någon gång har gått på den där lätta ”vi kan ju åka och bara titta på kattungen och sedan bestämma om vi ska köpa den” vet hur detta kommer sluta...

Så, jag har en rolig fälttävlanssäsong med flera fina hästar och med coaching av toppklass framför mig, och en ny häst är under produktion. 2015 blir spännande!

ANNONS: