Hemma från sjukhuset.

Jag grät mest av alla på akuten, då var det inte bara pga smärtan, den tog morfinet hand om och dämpade.
Tårarna som rinner ner för kinderna är mest för att det troligtvis inte blir en start i Falsterbo för min del.

Jag är helt förkrossad och känner att alla motgångar som jag haft i år är för mycket att klara av, nu orkar jag inte vara possitiv.

Jag är bara så otröstligt ledsen.

- Posted using BlogPress from my iPhone