Gästbloggen

29 juni 2015, 00:00

Highlights som ledde till EM

OM DENNA GÄSTBLOGG
Cecilia Bergåkra – 13 år gammal – är uttagen till Childrens-EM i dressyr i Vidauban, Frankrike, tillsammans med sin hingst I Do Kiss. Följ med på deras häftiga äventyr!

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg har jag tävlat mer i Sverige än utomlands i år (kan bero på att detta blir min andra internationella tävling), därför tänkte jag skriva om min väg till Childrens-EM!

Jag har startat lite mer än 55 starter i allt från hoppning ponny och storthäst till dressyr ponny och storhäst i år redan, och det är bara vecka 26 i kalendern (snabb huvudräkning så kan ni förstå att jag lägger mycket energi på att nå mina mål för varje enskild häst).

Listar här några av mina egna glädjefyllda “highlights” från vårens säsong, det började med hingstklasserna på Flyinges bruksprovsvecka med vår egen hingst Bergåkras Amaranth 1282 som är vår hjärtesak, det var ett minne som jag aldrig kommer glömma och hela vår familj blev rörda när vi gjorde sista uppridningen i vårt egengjorda program till Jon-Henrik Fjällgrens joik.

I mars startade jag och Primavera en av flera OBS-tävlingar för juniorer i Åstorp där vi kammade hem en 4:e placering på 70 % i tufft dansksvenskt startfällt. Kul minne var att jag och Ulla Håkanson tog en “hästie” och konstaterade att hon äldst och jag yngst bevisar att ridsporten inte har någon ålder!

Jag känner mig lugn i ridsporten, jag har 4 år kvar som junior, 7 år kvar som Y-R och en livstid som senior. Det är en unik sport där män och kvinnor i alla åldrar möts. Men så fort man byter häst och ska bli ett nytt ekipage är det en lång väg att vandra innan man blir ett samspelt ekipage!

Målet att utöva sporten för mig är inte bara att rida ärevarv (även om det är galet roligt!) utan jag vill bli en så komplett ryttare som möjligt. Det tror jag att jag har möjlighet till genom att rida så många olika typer av hästar som jag bara kan. Hemma på Bergåkra har jag fått förtroendet av mamma att pröva unga hästar såväl som läromästare sedan barnsben. Som i sin tur har givit mig ett gott självförtroende att våga hitta nya knappar, tänja gränser och ta för mig i min ridning!

Ännu en highlight i år var förstås mina olika kval med mina 4 ponnyer. Kat B, C och D ska jag starta i ponny-SM i år som går av stapeln i juli på Gävle Ponnyklubb (Wohoooo, äntligen rätt sida av Dalälven).

Något som var/är riktigt roligt är att starta kür på både ponny och storhäst. Om jag fick välja skulle jag önska att alla kategorier skulle få möjlighet att rida kür i till exempel finaler på mästerskap.

En av mina bästa kürstarter på ponny och storhäst i år var på Ängsgårdens Izzy RNF 174 i Willands RF där vi fick över 69 %, och även min andra sponsorhingst Inspi(Red) Justice RP 185 kändes fin, och sen på Kissen i finalen på SM där vi fick ihop över 70 %.

 Jag var lite extra sugen på kür i år då jag kvalade till finalen på SM även förra året med Primavera, men mamma höll tillbaka mig för hon tyckte jag var för liten. ;)

Min åsikt är att kür är det mest naturliga för barn, då får man dansa med sin häst till musik och det är de bästa som finns! ;)

Såklart var JR-SM för mig i år en stor “highlight” med Primavera och Kissen, båda kvalade till A-final och det blev jämna kürer på över 70 % med båda! Men också placeringen på Strömsholm i nationell St:George med Kissen och vinsten i nationell St:George samt 2:a platsen i Intermediaire I på över 70 % med Primavera var en härlig känsla eftersom jag ser utmaningen i att få rida GP någon gång!

Att få smaka på de internationella tävlingarna i Odense med Primavera gav mig blodad tand, jag blev jätteglad att komma med som andra reserv till Nordiska som junior, men att få rida Childrens-EM sista året som "children" kändes som en chans jag inte ville missa! Att det blev just Kissen som blev min danspartner denna gång beror nog på många faktorer såsom sponsor, framtidsupplägg och andra planer som ska gå i lås för min familj.

Jag vill därmed passa på att tacka mina huvudsponsorer det vill säga; mamma, mina morbröder Lars och Bengan och Kissens delägare Pehr (dessutom alla andra som bidrar med stort som smått för att göra satsningen möjlig, TACK!) – utan dem står jag mig slätt som ryttare.

Man säger att ridsport inte är en lagsport, men för mig är det definitivt det, mitt lag heter Team Bergåkra!

ANNONS: