Hoppet är det sista som överger hoppryttarna

Jag tycker att det är jättebra att det svenska hopplaget har tagit sig till lagfinal i VM. Det är en stor framgång för ett lag som åkte ur superligan tidigare i år. Att vara bland de tio bästa länderna på VM är stort, men låt oss hålla förväntningarna på en lite realistisk nivå...

Att börja prata om medaljchanser känns kanske lite "too much" även i USA? Visst, rent teoretiskt kan allting hända och alla andra deltagare, utom svenskarna, kan riva varenda hinder som finns inom Kentuckys delstatsgränser, men ärligt talat, hur stor är chansen?

Kan vi inte bara nöja oss med att det som de har presterat är bra, och allting annat som kanske kan hända eventuellt sker är en ren bonus? Vad tjänar det till att skruva upp förväntningar till "medaljchans" för att sedan bara bli besvikna över ett missat brons, istället för att glädjas åt en plats bland de tio bästa i världen?

Imorgon vill jag inte höra några lama bortförklaringar från de svenska ryttarna. Jag vill höra att de är stolta över vad laget har presterat, oavsett hur det går inatt!