Hopphästarna på plats i karantänen i Cincinatti

Hej igen allihop!
 
Jag är ledsen över min frånvaro, men det har vartit fullt upp. Nu är vi i alla fall på plats i Cincinatti både jag och Isaac - och resten av de svenska hopphästarna och deras groomar.
Isaac flög imorse (läs söndag morgon) vid 06:00, men vi var tvugna att vara på Liege flygplats senast kl 20:00 på lördagskvällen. Det beror dels på att man måste hinna checka in och väga all packning, alla hönät och alla saker man har med till hästarna.
 
Jag lämnade Henk Noorens stall vid kvart i sju-tiden då jag visste att de andra från svenska teamet skulle vara på flygplatsen runt 19:00. Jag hade ju bara 20 minuters körning dit, så det var perfekt både för mig och Isaac. När vi först kom dit fick vi vänta i cirka fem minuter, för det var ganska många som kom på samma gång och det var väldigt trångt i stallarna och på avlastningsplatsen. Sedan fick man reda på sitt boxnummer - Isaac fick 46 - och sedan var det bara att ställa in honom.
 
Man får en flygpåse som man ska skriva hästens namn, ryttarens namn, nationalitet och hästskötarens namn och nummer på. I den lägger du alla de saker hästen behöver ha med på flyget. I Isaacs bag kunde du hitta ett vintertäcke, en vattenhink, klippers och balsnöre att hänga upp den med, extra grimma och grimskaft, ett träns att lasta med (det är regler på att man ska lasta i träns för allas säkerhet) och färdiggjorda påsar med mash i - och så klart massor av morötter. 
 

Isaac on tour.
 
 
Runt tvåtiden var det dags igen och då var det genomgång där alla regler togs upp. Dom som skulle flyga med hästarna fick sin reflexväst och första containern kördes fram. Isaac skulle få flyga ihop med Ninja, de fick nummer 5 och var alltså några av de första.
Isaac har som sagt aldrig flugit innan, så man var ju lite spänd över hela situationen. Men han skötte sig utmärkt och gick rakt in och tyckte mest att detta skulle bli ett spännande äventyr. Cilia som är hästskötare åt Ninja och Rolf-Göran stannade kvar inne hos hästarna medan jag hoppade ut och sa hejdå till dom andra innan jag kunde köra tillbaka till Henks stall igen. Då var klockan redan halv 5.
Som vanligt hade jag organiserat allt för Isaac och packat alla hans saker, men mina egna dom var fortfarande inte packade - så det var ju vad jag fick ställa mig och göra då. Sedan, klockan 06:30, skulle Anna vara så snäll att köra mig till flygplatsen i Bryssel där mitt flyg gick.
 

Cilia och Sara redo med passen i handen och västarna på.
 
  
Så nu är vi i alla fall framme i Cincinatti och har fått rum på Holiday Inn för två nätter, under den tiden hästarna står i karantänen som enbart ligger fem minuter från hotellet.
Alla de svenska hästarna har tagit resan bra och hittills ser allt mycket bra ut.
 
I karantänen måste alla bära vita skyddsdräkter och följa den tidsplan som finns.
Så när jag kom var tiden för "hand walk" redan ute, men vår svenska landslagsveterinär Jonas Tornell - som kom och mötte hästarna på karantänen för att se så att allt såg bra ut - var snäll och tog ut Isaac för en promenad när jag inte kunde komma. 
 
Isaac hade tydligen varit jättepigg och bockat och busat, så Jonas bara skrattade åt honom. Det känns ju bra i alla fall, alltid skönt när det är åt det hållet.
 
Jag hade egentligen tänkt visa er ett bildspel med lite bilder från Lieges flygplats i ett bildspel, men det är inte altid så att jag är bästa vän med teknikens under - så jag lyckades inte med det.
 

 
 
Tidigare i veckan:
Som jag skrev i senaste inlägget så skulle jag och Alex åka över till Holland och Hans Hoorns ställe för att möta upp de andra i laget, och hämta våra och Isaacs VM-saker.
Alla hade redan ridit klart för dagen när vi kom, så jag hjälpte dom andra hästskötarna lite i stallet på eftermiddagen och vi hade lite uppvisning av kläderna och så vidare.
 
Lite senare på kvällen kom Rolf, så vi hjälpte Cilia att packa av de saker hon skulle behöva för de få dagarna innan avfärd. Ssedan gick vi igenom lite saker inför resan.
Senare på kvällen blev det en trevlig lagmiddag på ett närliggande hotell som var superfint.
 

Lite olika bilder från Hans Hoorns ställe.
 

Isaac visar upp ett av dom nya Sverige-täckena.
 
 
Nej, nu är klockan så mycket som 22:30 här, och hemma hos er i Sverige så mycket som 04:30. Det har varit en lång dag med tanke på tidsskillnaden, nu är jag verkligen trött och ska genast lägga mig att sova. Imorgon är en annan dag och inte vilken dag som helst för mig - för imorgon fyller jag 25 år.
 
Ida Lövgren