Ibland tar man kloka beslut...

...och dagens klokaste var att låta Rowan gå några varv på longeringslinan innan jag satt upp. Jag trillar sällan av, men idag hade jag med 100% säkerhet gjort det om lillprinsen inte fått rasta sig själv före uppsittning.

Han har ju vilat/skrittats ett tag nu eftersom han sträckt sig lite i hagen (nu är han helt fräsch igen). Det i kombination med lerigt och trist underlag i hagen (=inte så mycket rörelse ute) samt allmän unghästbus-mentalitet gjorde att det fanns en del överskottsenergi att dosera ut. Som en kalv på sommarbete sprattlade han runt med arab-svansföring och snorklande läten ur nosborrarna.

När jag väl satt upp skötte han sig som det A-barn han är! Så himla duktig och fin! Han bjuder riktigt trevligt fram till bettet och är verkligen lyhörd för hjälperna, så mysigt att mest kunna sitta och finrida. Det blev ett ganska kort pass, men om Rowan fick bestämma skulle vi hållt på hela kvällen - han är en riktig liten arbetsmyra. Även om jag längtar ihjäl mig efter att ta hem Loppan och fortsätta med hennes utbildning skulle jag gärna behålla prinsen också, han är en pärla!

Nöjd & glad, som alltid!