Idag tänkte jag på sylt

Planerade in en sovmorgon idag, det kändes som att det behövdes. Till skolan för lunchstalltjänst och ridtur på Mataking som sista kvarten var alldeles lysande, sådär så att man gör vågen inombords efter en riktigt bra galoppökning och upptag och sedan fin sluta längs långsidan... Jag börjar kunna se charmen i det här!

Efter lunch höll Kyra tillsammans med Agneta Aronsson en demo om sitsträning på lina. Kandidaterna ställde upp som demonstrationsobjekt, jättenyttigt att se!

Sitsen är verkligen grunden till allt, och alla har vi våra olika problem att jobba med. Kyra kan verkligen konsten att förklara och ge liknelser tills poletten trillar ner hos eleven. Går inte de tre första förklaringarna fram, så finns 20 till på lager. En helt fantastisk pedagog och förebild för oss alla!

Förra gången Kyra var här tog hon upp sin klassiska liknelse om jordgubbssylt och ridning.  "Om man inte har smakat på jordgubbssylt innan så vet man inte hur det smakar! Att försöka förklara smaken är inte så lätt." 

Det går ju inte riktigt att veta hur det ska kännas, innan man har känt det. Det är det som är det allra finaste med välutbildade hästar kombinerat med bra tränare på marken, som kan ge en de där wow-känslorna och aha-upplevelserna där bitarna faller på plats och man sitter där och ler och tänker att det här, det är ridning! Har man aldrig upplevt något, känt känslan, så vet man inte heller vad man letar efter.

Jag gillar tänket våra lärare har här, att vi tillsammans jobbar för att kunna utvecklas så långt vi bara hinner under den tid vi är här, utan egentliga övre begränsningar än vår egna förmåga och engagemang. Det är inte förrän man kommit upp en bit som man börjar förstå vad dressyr eller hoppning egentligen handlar om. Ju längre man kommer, desto mer inser man hur otroligt viktiga grunderna är. Med den insikten tror jag också att man blir bättre på att lära andra, fokusera på rätt saker, och där är sitsen så himla viktig!

Jag trodde länge att det bara handlade om att sitta fint, men det är ju hela vårt sätt att använda kroppen för att kunna påverka hästen på ett så finstämt sätt som möjligt. Det är där allt börjar.

Därför är jag så glad för min dressyrhäst, Mataking kan ge en sådan grym känsla. När jag hittar rätt i min sits, kommer ner i sadeln och hittar stabiliteten i bålen, och har honom mellan hjälperna, då känns det som att jag kan göra precis vad som helst - bara genom att tänka. Han bara älskar sitt jobb då, och tycker att det är minst lika kul som hon på ryggen.

Och då tänker jag på den där jordgubbssylten.

Blir också alldeles varm i själen när jag ser Betty som sprudlar av glädje av att få röra sig fritt igen, vad vore livet utan hästar!