Inspirerande volontärjobb med hästar i Italien

  
I förra veckan kom ett brev till oss på redaktionen, med en berättelse vi gärna vill dela med oss av. Den kommer från Hippson-läsaren Emma Tegelid, som nyligen kom hem från Italien där hon har jobbat som volontär hos välgörenhetsorganisationen Italian Horse Protection (IHP).
- Jag tycker att det är en fantastisk organisation som fler borde känna till, säger hon.

  
Emmas berättelse:
Solen går sakta ned vid horisonten och sprider ett lilarosa ljus över Toscanas böljande kullar. Två minuter av magi, sedan är den mörkt.
För några dagar sedan landade jag på Leonardo Da Vinci-flygplatsen i Rom – för att i en vecka byta den svenska sensommarkylan mot Toscanas solsken, promenader i olivträdskantade hagar och solvarma fikon direkt från träden. Jag arbetar som volontär på IHP, Italian Horse Protection Association, en icke vinstdrivande organisation som arbetar för att skydda hästar. IHP är det första, och hittills enda, räddningscentret för misskötta och beslagtagna hästar i Italien.
  
Hästar med olika bakgrund
På IHP finns närmare åttio hästar, alla med olika bakgrund. De flesta har kommit hit efter att de har blivit beslagtagna från sina tidigare ägare, men vissa har haft turen att födas på centret. Ytterligare några har blivit hitsända av sina ägare efter att de diagnostiserats med ”Equine infectious anaemia”, en blodsjukdom som gör att drabbade djur tvingas leva minst tre kilometer från andra hästar, eller avlivas. Tack vare IHP slipper ägarna ta det senare beslutet – här får de leva på stora fält tillsammans med andra smittade individer.
Jag har precis kommit tillbaka från morgonens runda i hagarna. Att volontärarbeta på IHP innebär många och långa promenader upp och ner, upp och ner för otaliga kullar. Vid slutet av dagen sjunker jag ner i en stol i köket jag delar med den andra volontären, utan några intentioner att kliva upp igen. Det tar dock inte lång tid innan jag bestämt mig för att gå den korta biten till Montaiones centrum, är jag i Italien måste jag självklart testa italiensk glass.
  
Kullar och vingårdar
Vid Montaiones utkiksplats känns det som att jag kan se ut över hela Italien. Kulle efter kulle, vingård efter vingård sträcker sig så långt ögat kan nå. I fjärran skymtar några högre berg, men annars finns det ingenting utom min egen syn som hindrar vyn. Vykorten ljuger inte, Toscana är böljande gröna kullar utan ände. Stannar man längre finns alla möjligheter att se sig omkring i Italien. En timme med tåg till Florens, tre till Rom.
Hästarnas brokiga bakgrunder är svåra att utläsa när man ser dem beta fridfullt i hagarna. Det finns alla sorters hästar på IHP, från shetlandsponnyer till varmblodstravare och en åsna. Gemensamt för dem alla är att de nästan lever i frihet, i närmast oändliga gröna hagar, tillsammans med sin ”hjord”. Ett hästparadis.
En vecka går fort, det finns alltid någonting att göra. Vill man se närmare åttio hästar i sitt naturliga element, och uppleva Italien, är några veckor på Villa da Filicaja att rekommendera. Det är svårt att inte bli berörd av ett besök på IHP.
  
Här kan du läsa mer om IHP och om att volontärarbeta
 
 
Vid sidan av ett åttiotal hästar bor den här sötnosen på centret.