Inställning och utveckling

Kursutvärderingarna avlöser varandra, idag var det ridkonst och hästhantering. I stort är vi väldigt nöjda med ridningen, men det vet ni ju redan - bra hästar, bra lärare, bra anläggning, och väldigt bra stämning!

Det är trevliga lektioner med bra upplägg och innehåll, men utan prestige. Vi är ju här för att lära oss och bli bättre, lösa problemen, inte visa upp oss eller försöka imponera på någon. Alla har definitivt sina svagheter, svackor och dåliga dagar, men det är inte så mycket att vara rädd för. Med den inställningen kan man också ta tag i problemen och jobba med dem på riktigt, utan att blunda för dem.

Det är det som ger utveckling, och man tränar ju för att bli bättre. Right?

Frågan är bara varför det inte är så på alla ställen? Är det när den där prestigen kommer in på träningarna, att man jämför sig med andra, och bryr sig mer om vad de på läktaren tycker än vad man faktiskt själv har för målsättningar och syfte med det man gör? Det blir man inte speciellt lycklig av.

Skit i vad alla andra tycker. Det spelar ingen roll, det är ju inte för deras skull vi rider heller. Vill man lära sig något, då måste man jobba med sina svagheter och träna för att BLI bra. Inte för att man ÄR bra. Och det kommer gå upp och ner på vägen, men framåt kommer man. Ingen har sagt att det är lätt.

Så, när alla jobbar mot samma mål, att lära sig så mycket det bara går utifrån sina egna förutsättningar, då kan det väl knappast bli annat än utvecklande... Bra där Strömsholm, och bra HP2 också för den delen. Vi gör det ju tillsammans.

Jag fick protokollet från dressyrexamen idag, det är nästan värt att sätta upp på väggen för att stirra på nästa gång det känns motigt och jag är mitt i det där kluddet och trasslet på utvecklingskurvan. Det här har jag svettats och slitit mycket för, har bränt många hjärnceller på vägen för jag får koncentrera ihjäl mig för att få ordning på sits och allt. Men när det är bra, när jag hittar rätt, då är allt så enkelt.

Då behöver man inte tänka alls. Ett med hästen, världens bästa känsla, så värd att kämpa för. Den har INGENTING att göra med vad alla andra tycker på vägen dit. Koncentrera dig på ditt team i stället, på tränaren eller ridläraren som ska coacha dig dit du vill, och lyssna noga på din häst.

Var öppen, var ödmjuk, ta hjälp, dröm stort, ha kul, gör din grej.