Inte roligt att vara hästägare!

Nej, just nu är det inte roligt. (lögn, jag vet, det vet ni också..!)

Men min blogg handlar om vardagen och just idag, en fredagskväll som denna när klockan slår 23 och jag har precis kommit hem. Då är det inte roligt.

Veckan har gått i ett hektiskt tempo och jobbet kräver ganska mycket då många bollar är i luften just nu. Cajza har fått ta det lite lugnare i början av veckan för att sen trappa upp och imorgon ridas ut i skogen som laddning inför söndagens tävling.

Men när jag kraschar i soffan kl 17.30 idag fredag, så trött att armarna inte ens orkar lyfta sig, då vill man inte åka till stallet. När middagen står på bordet 30 minuter senare och man äntligen börjar varva ner från jobbdagens alla överraskningar och utmaningar, då vill man ännu mindre åka till stallet.

Jag ville verkligen bara ta en dusch och äta en skål popcorn samtidigt som jag tittade på en film. Helst av allt ville jag somna i soffan och vakna av filmens eftertext som rullar om och om igen.

Men så blir det ju inte för oss hästägare.

Istället fick jag ta mig i kragen och åka till stallet.

Cajza välkomnade mig med en gnäggning och då känns det iallafall lite bättre!

Ut med fröken i skrittmaskinen och sen var det dax att klippa en häst. Ibland är det som att dessa djur känner att man inte är på topp. Ingen av hästarna i stallet höll på att väsnas som dom brukar göra när man kommer för att dom ALLTID vill ha mat, hästen som jag klippte stod som ett ljus även fast hon brukar hoppa runt lite.

En stund senare var det färdig klippt och Cajza fick komma in från skrittmaskinen. Någon ridning idag var det inte tal om - det hade jag inte klarat!

Istället blev det rykt och ompyssling innan jag fortsatte med mockning, fyllning av vatten och höpåsar.

Allt rundades av med en sopning av stallgången.

Nu kände jag mig så trött att om någon sagt "potatis" eller vad som helst så hade jag börjat gråta.

Där tog ju inte kvällen slut tyvärr, även om jag var klar i stallet. Mina föräldrars dator hade kraschat i måndags och pappa har bett mig komma varje kväll i veckan och hittills har jag inte hunnit. När jag försökte ringa för att säga att jag verkligen inte orkade så svarade han : "Hej det är pappa, kommer du strunta i mig ikväll också?".

Då går det ju inte.. Min pappa är världens snällaste och jag hade verkligen helt fräckt ignorerat honom denna vecka för att jag inte hunnit. Det vara bara att åka hem till dom och sparka igång deras dator.

I bilen på vägen hem så var det partymusik på radiokanalerna, jag hamnade tillslut på "Lugna favoriter". Det kändes bra tills nacken slappnade av och huvudet kändes tungt.

Jag somnar snart insåg jag och fick byta kanal till NRJ, stureplans-låtarna från 2004 ekade i hela bilen. Suck.

Att jag varit en tjej som sprungit ute på krogen till kl 05 på morgonen känns just nu vääldigt långt bort!

Imorgon är jag på topp igen, det vet jag och hoppas att ni också vet det.

Men den här sporten, den hobby och livsstil som vi valt ger energi, men ibland är det som att energidepån är stängd.

Väckarklockan ringer 06.00 imorgon, hästarna vill ha mat kl 07.00.

Upp med peppen imorgon blir det en härlig lördag!!

/annelie, som ville dela med mig av en känsla som jag inte tror att jag är ensam om att känna ibland. (hoppas inte det iallafall..! )