Inte så mycket glamour

Om ridsport-galan ligger högst upp på glamour-skalan i hästvärlden, kan jag lova att jag befann mig i motsatt ände i morse.

05:45 var det ungefär 2 plusgrader ute, det snöade horisontellt, blåste motvind, var kolsvart. Precis då cyklade jag på en väldigt gropig grusväg till min häst för att morgonfodra och släppa ut. Fascinerande hur mycket man faktiskt står ut med, och fortfarande, utan tvekan, tycker att det är värt det flera gånger om. Väldigt fascinerande. Jag såg absolut ingenting. Träffade alla gropar. Typisk överklass-sport det här.

Och sedan, 06:55, börjar stalltjänsten på skolan. Inspirationsnivån vid precis den tidpunkten är ungefär som ovan. Det märks att det är november.

I slutändan hamnar man på något mystiskt sätt ändå på plus för med jämna mellanrum kommer det energikickar som gör att man orkarcykla många mil till! I måndags red jag och Medina med på b-tränarkurs med Lasse Parmler i spetsen, det var väldigt kul och hon kändes alldeles jättefin! Det täckte upp för i morse med råge.

Det har flutit på helt okej även tisdag-onsdag med henne, men jag behöver bli ännu mer beslutsam och våga galoppera in distanserna nu. Det är så lätt att man börjar tänka bakåt på en större häst, men hon är väl ihopriden och väntar jättebra, så... Ja då var det piloten som ska tänka rätt också. Ett festligt sätt att lösa det på var visst att höja hindrena, sådär Marie, nu måste du rida ordentligt och tänka framåt, annars går det inte. Japp..

För varje ny häst man lär känna får man nya saker att ta med sig i verktygslådan. Medina och jag hade vår sista dag tillsammans idag och jag kan bara tacka för en rolig och nyttig upplevelse! 

Även Chimeca tog ett par små språng idag, han var lycklig och ganska på men höll sig på mattan ändå, och kunde dessutom slappna av bra efterhand vilket är positivt. Ska bli så kul att komma igång igen nu!

Mexx har jag det lite svårt med just nu däremot, inget flyt. Jag strök mig från tävlingen i söndags, jag tyckte inte att det var värt att åka när vi inte riktigt är i form. Vi red b-tränarkurs även i dressyr igår, och det gick inget vidare det heller. Det känns rätt jobbigt att pröva ett nytt system sådär två dagar innan programridning, som inte kändes rätt för oss, så idag var det bara back to basics igen, försöka få rätsida på det hela och lite hejd på fröken... Okej, djupt andetag nu, i morgon ger vi oss på Msv B:2 igen.

Vi har även hunnit äta kalasgod och trevlig middag hemma hos Marianne, planerat inför öppet hus 8:e december, smidigt planer för hur vi ska kunna sopa banan på RS pepparkakshus-tävling (det blir storslaget), och börjat fila på en ny film till RS-galan som kåren arrangerar innan jul (glamour!). Betty är galet pigg och har bockat så högt att jag anade Stora Ekeby över grantopparna, tack och lov för mitt fegsnöre till förbygel! 

Examensarbetet tar sin tid, igår vägde vi alla 31 hästar i Norra stallet som ingår i den stora studien där hälften av hästarna fodras i nät. Carnau vann, 666 kilo.

OCH så har vi gått igenom två dygns filmning av slowfeeding-hästarna, det är ingen vidare action i stallarna om nätterna vill jag lova...

På dagarna händer det lite mer. 

Vi tittar var tionde minut och drar streck i etogramet för vad hästen gör precis då. Sedan trillar det ut spännande statistik i slutändan. I morgon har vi gruppträff med handledare och examinator, då vi ska diskutera material och metod. Hoppas den inte är helt åt skogen eftersom vi redan kört igång...