Is i magen

Ja, det får man ibland helt enkelt ha. För en Hippokondriker är det bland det svåraste som finns, speciellt när magkänslan för det mesta visat sig stämma efter veterinärbesöket. Just nu går en, fortfarande lite ömfotad Loppan, på bete med sina kompisar och därför har jag is i magen.

Jag lyckades tajma in någons hovslagarbesök när jag kom till stallet innan veterinären skulle komma igår och eftersom att jag är helt oblyg smörade jag till mig att han skulle kolla på Loppans ömma fötter innan han drog vidare. Han klämde och kände men kunde inte hitta någon uppenbar hovböld, dock sa han, liksom alla hovslagare som sett hennes hovar, att Loppan har väldigt speciella och känsliga fötter. Därför trodde han att hon förmodligen bara reagerat på lite för hård verkning, så lite att de flesta inte skulle ha märkt av det.

Skönt att en hovis kollade på fötterna i alla fall, då hade jag lite mer kött på benen när veterinären kom. Vi diskuterade hovproblemet och precis som min vanliga hovis alltid påpekat, att Loppan nog måste ha framskor så fort det blir dags att arbeta henne (mer påfrestning/slitage) så sa nu veterinären att jag kanske inte skulle vara främmande för att slå på ett par skor redan nu om hon fortsätter vara öm. Däremot kom vi tillsammans överens om att det varken gjorde till eller från att ha henne på box/liten hage, nästan tvärtom eftersom att vägen till hagen är storgrusad. Beteshagen är mjuk och de ligger mycket ner och vilar, därför fick Loppan gå ut igen - självklart under observation.

Men det viktigaste, hasen! Svullnaden har ju gått ordentligt och hon har rört sig så mycket bättre, dock har ju hennes ömhet i framfötterna gjort att det varit svårt att avgöra om hon varit helt fräsch.. Vi bestämde oss för att röntga i alla fall, bara för att vara på den säkra sidan. Hur glad tror ni att jag blev när plåtarna var helt rena - inte en lös benbit eller nåt annat skit i sikte! Jag tror fortfarande att hon fått en spark eller nåt i hagen och att det var sjävla svullnaden som gjorde henne halt/rörelsehindrad mer än smärtan i sig, i alla fall efter ett par dagar på smärtstillande. Så skönt att hon är back on track nu :)

En tjej från stallet följde med ut med sin mega-kamera och tog massa fina bilder på ihopsläppet (ganska glada och fina hästar, Loppan i täten), men jag har inte fått dem ännu! Bilduppdaterar inom kort!