Island och jag Del 2 - Neisti sagohästen

Här kommer andra delen i "serien" om min tid på Island, ni som missade del 1 kan läsa den HÄR.

När vi kom fram till gården, jag och Franzie, efter vår 3 timmars bilfärd över steniga, stupande vägar, lastade vi ur mina monsterväskor och släpade in dem i huset och upp för två trappor in i det rummet som skulle bli mitt den kommande månaden. Rummet hade snedtak, två sängar, en liten byrå, en bokhylla och en garderob som inte gick att stänga. Utanför mitt rum var en liten hall på ca 2 kvadrat meter med dörrar till tre andra rum, varav ett var Franzies och de andra två var tomma.

Självklart dröjde det inte länge innan jag var ute ur huset igen och letade hästar. Tyvärr var det betetssässong fortfarande för hästarna så alla hästar utom 5 var uppe i bergen med fåren eller i en jättestor inhägnad nere vid floden. Men, 5 hästar är ju helt klart bättre än inga hästar, så jag gick ner till hagen och där de 5 hästarna gick. Allihopa kom galopperande ner för sidan av berget och den första hästen jag såg var den söta skimmelhingsten Sindri. Han fångade min uppmärksamhet direkt, och jag frågade Oddur (ägaren av gården) om honom och sa att jag tyckte han var väldigt fin. Han berättade att han var en väldigt trevlig ridhäst och att han skulle kastreras under veckan.

Fina Sindri leker med vattentunnan

Då först såg jag en av de andra hästarna, en fuxhingst som var så vacker att jag nästan tappade andan. Neisti. (Neisti betyder gnista på Isländska)

Tyvärr har jag ingen bild som gör honom rättvisa, så ni får tro mig på mitt ord att han är otroligt vacker. Om jag minns rätt var han 5 år och väldigt lovande. Tyvärr fick jag aldrig se honom under ryttare under min tid där, men jag har sett filmer och ja, han är fantastisk! Självklart började jag direkt drömma om att köpa honom och ta med honom hem, men insåg ganska snart att det inte skulle gå eftersom jag hade min fina, gula ponny som väntade på mig därhemma och att en hingst skulle bli lite problematiskt och massa andra anledningar till varför det inte var en bra idé, men jag är ju en drömmare så jag kan ju erkänna att det inte hindrade mig från att fortsätta just drömma.

Jag såg många fina hästar under mina veckor på Island, men som ni säkert kan gissa kunde ingen mäta sig med Neísti. Det var något speciellt med honom, något alldeles extra, sättet han rörde sig, hur han förde sig så lätt och självklart och hans utstråling. Och hans ögon... Jag blev kär.

Resten av min tid på Island ägnade jag mycket tid åt att bara stå vid hagen och titta på honom och de andra hingstarna. Jag fick veta att två av de andra hingstarna i flocken var hans söner, bland annat den svarta som var på sista bilden i mitt förra inlägg om island. Att se en hel flock med hingstar är inte något jag är van vid, och just hingstar har något speciellt. Så att se dem där allihopa tillsammans, så vackra och stolta var magiskt bara det. Jag kan förövrigt meddela att jag inte såg dem bråka en enda gång utan de stod ofta och drack samtidigt ur vattentunnan eller betade från samma tuva. Vackra, stolta och i full harmoni.

Fortsättning följer... Nästa del tänkte jag berätta om min första Isländska ridtur.