It's time for Africa, part 1!

I somras var jag i Sydafrika i 3 veckor på ett internationellt veterinärsymposium för studenter. Vi var 80 studenter från 22 länder som deltog, varav 2 svenskar. Man fick ansöka till Symposiet via den internationella veterinärorganisationen IVSA. Ca 500 hade ansökt och 80 togs ut. Jag har ända sen barnsben varit fascinerad av vilda djur och kollat på animal planet (ungefär så nära man kommer när man bor i Sverige). Att jag ansökte var nog mest en slump, jag trodde inte att jag skulle komma med och jag trodde framförallt inte att jag skulle våga åka själv till Afrika utan en enda välbekant person. Den andra svensken som åkte var en kille i årskursen under mig (David), men vi hade i princip aldrig pratat innan denna resa. I efterhand kan jag säga att detta ÖVERLÄGSET är bland de bästa jag gjort i hela mitt liv. Även om  jag är ganska säker på  att jag kommer jobba med hästar så var det enormt kul att se och prova på något annat.

Jag och David flög först ner till Kapstaden där vi reste runt i ca 4 dagar. Vi åkte ner till Godahoppsudden, hajkade i bergen, bodde på hostel, testade Kapstadens uteliv. Vackert är bara förnamnet på Kapstaden - en stad som har allt. Natur - Sevärdheter - Kultur - Uteliv & Hav!!! Helt klart en fullträff. Efter detta så flög vi till Johannesburg och mötte upp övriga studenter. De Sydafrikanske studenterna tog väl hand om oss och vi bodde på deras campus utanför Pretoria. I 2 dagar fick vi undervisning och viss praktisk träning av Sydafrikas främsta vildmarksexperter. Vi fick bl.a. se på krokodildissektion och vi gick igenom sjukdomsläget i landet och satte oss in i vad veterinärerna där jobbar med. Vi fick träna på att skjuta bedövningspilar eftersom det är så man söver vilda djur, samt lära oss vilka substanser man använder på vilka djur och varför. Något som jag inte visste var att Sydafrika har en mycket stor hästinduistri inom galopp och deras hästklinik var verkligen toppmodern! Swe släng er i väggen. Nedan en bild från uppvaket på hästkliniken.



Efter korvstoppning med massa info och roliga festligheter i 2 dagar så närmade vi oss den första kontakten med vilda djur. Vi åkte först till De Wildt Cheetah research centre där man tar hand om geparder som skadat sig i det vilda. Om de klarar rehab och överlevnadstester så släpps de ut igen, annars får de bo på pensionatet hela sitt liv. Det fanns en tam gepard vid namn Baron. Nedan en bild när jag klappar honom. Det var mäktigt att ta på honom men vi fick vara extremt försiktiga. Eftersom han hade vilda instinkter kvar så var man tvungen att backa av vid minsta tecken på aggression. Kattmat ville man inte bli redan dag 3.



Vi förflyttade oss sedan mot Krügerparken som är en av Sydafrikas största nationalparker. Tänk Sthlm-Skåne. Här bestämmer regeringen och deras anställda veterinärer jobbar för att bevara wild-life. Deras dagliga arbete handlar om smittskydd, kontroll av djur, märkning av djur, flytt av djur inom parken samt till andra parker, kontroll av tjuvjakt, vård av djur som människor på nåt sätt skadat. De behandlar dock inte djur som skadat varandra eftersom de vill att naturen ska ha sin gång.

Redan när vi åkte in i Krüger så såg vi elefanter, sebror, buffalos och bockar av olika slag. Precis vid vägarna. Det var som att åka in på Kolmårdens safari fast allt var mycket större och mycket mer på riktigt! När vi ex. skulle på gå toa utanför bussarna så hade vi alltid med oss en skytt med bössa som vaktade oss om det t.ex. skulle komma ett lejon. Första kvällen blev vi granskade av 3 hyenor när vi åt kvällsmat. Man såg deras ögon lysa i mörkret, och det kändes nästan som att man var med i en film! Nedan en bild från första kvällsföreläsningen där veterinären gick igenom hurman fångade buffalos och noshörningar med helikopter. Morgonen efter skulle vi medverka i en "gamecapture" av en noshörning som skulle flyttas till en annan park eftersom det blivit för många på ett ställe.

Den natten kunde jag först inte sova. Jag låg vaken och var nervös inför vad som komma skulle. Skulle jag verkligen få ta i en levande vild noshörning och vara med när den flyttas? Jag har då aldrig sett personer klä sig så snabbt som denna morgon när vi blev väckta kl 04. Man bör söva noshörningar tidigt på morgonen innan solen gått upp eftersom de blir lätt blir överhettade av narkosmedlet och i värsta fall kan dö.

Allt gick oerhört bra. Veterinären och piloten letade upp noshörningen från helikoptern, föste den mot våra safaribilar och sköt den med bedövningspil. När den lagt sig ner landade helikoptern och veterinären gick fram med ögonbindel. Sedan fick vi gå fram och se hur man undersökte en noshörning. Vi fick se hur man övervakade narkosen och hur man öronmärkte och tog blodprov. Den fick sedan en antidot så den vaknade lite och kunde "ledas" in i containern som den skulle transporteras i. Alla noshörningar som fångas DNA typas även så att man ska kunna jämföra deras DNA med DNA från noshörningshorn som åker fast i tullen. Tjuvjakt är ett MKT stort problem och ofta ett makabert lidande då djuren ofta lämnas att förblöda ur hornen.

Pilen i rumpan och veterinären går fram med ögonbindel + extra dos.

Jag aningen skärrad, första mötet:P

Har fått antidot och leds in i container.

End of part 1! Slänger in lite Afrika då och då. Nästa gång ska jag berätta vad som hände med noshörningsungen vars mamma blivit dödad av tjuvjägare. Även kjel med lejonungar utlovas! Idag har vi pratat fölsjukdomar och osteoarthrit, osteoarthros, osteokondros och tendinit. Kan reda ut begreppen vid senare tillfälle om folk är intresserade!:) Nu blir det bandageövning hund. /Izabella