Jag är min värsta kritiker.

Igår var jag nedslagen! Jag satt tyst i bilen hem, med hög musik och ignorerade telefonen (det är inte ofta jag är tyst..!)

Det var inte en dålig träning, jag red inte dåligt, men ändå blev jag så besviken på mig själv.

Cajza var otroligt pigg under träningen och bockade några gånger, mot hindret på uppvärmningen så blev hon stark och drog mot hindret lite för mycket.

Min tränare bekräftade att hon inte blev så hårt riden på måndagen när praktikanten red. Men eftersom Cajza utförde allt jag bad henne och så kunde jag inte bli sur, utan jag lät henne jobba på så att energin sakta började komma på en normal nivå igen :)

Vi började över travbommar på ena långsidan och flyttade hästarna på andra långsidan (då i galopp).

Därefter värmde vi upp på en bom - 3 galoppsprång - plank, därefter vände vi på det och hoppade plank - 3 galoppsprång - bom.

Sen blev det en bana:

Vi kom ur vänstervarv mot oxern (1), red båge ner mot planket (2), in i kombinationen (3a+3b) som stod nära kortsidan ur sväng, för att sen rida fyra galoppsprång ned mot ett annat plank(4), landade i vänster varv och red runt de hinder som stod när (tänk stor volt), för att sen rida på ett räcke ur kort sväng(5), vänstervarv igen och kortsväng mot oxern(6), fem galoppsprång ned mot kombinationen (7a+7b), därefter runt mot planket (8) sedan på böj ned mot det andra planket (9).

Jag är ganska bra på att komma kort ur sväng nu, så denna bana passade mig fin fint :)

Men det som jag fastnade på var från hinder 8 till hinder 9. Om du tog innerkant på den böjen då var det 6 galoppsprång, naturligt så blev ytterkanten 8 galoppsprång. Jag skulle rida på 7.

Dvs mitten på en lagom avvägd böj. Och det gick inte. Det blev 6, 8 , 6,5, men ville sig inte på 7 galoppsprång.

Efter misslyckade försök så sa min tränare: Rid nu på 7 galoppsprång.

Det behövs nämligen inte så mycket mer när det kommer till mig. Jag vet redan att jag inte klarat av uppgiften så som den ska utföras, jag svär redan för mig själv och känner mig dum över att Cajza måste hoppa om och om igen - för hon utför det väl hela tiden!

Jag bestämde mig för att nu j*vlar!

Hoppade och räknade högt och tydligt, 1 2 3 4 5 6 7. Då gick det.

"Hur svårt kan det vara" tänkte jag när jag skrittade av..

Men min tränare peppade och sa att det är ganska svårt och vi har inte övat på det tidigare. Nu ska vi rida låga hinder på böj varje vecka, och det räcker till och med att det är bommar på marken.

I bilen på vägen hem bestämde jag mig för det. Hinder på båge ska bli min speciallitet!

Fina fina Cajza som försökte och försökte, men inte riktigt förstod vad piloten höll på med där uppe..

Det blir ett efterspel när besvikelsen slår in på mig, jag blir ledsen hela kvällen och ältar om och om igen hur jag borde gjort/ska göra i framtiden etc.

Per blir en person som får peppa mig då, sänka kraven på det hela och få mig att fokusera framåt istället.

Min farbror är en annan, han skrev såhär till mig igår: 

Dick Fosbury,"the Fosbury flop" introducerades 1968 och gick helt emot rådande praxis och han såg väl ut som en skadeskjuten kråka när han hoppade höjdhopp! Inte helt perfekt men han var bäst!

Jan Boklöv introducerade V stilen i backhoppning och tappade massor med stilpoäng men vann ändå på att han hoppade 8 meter längre, såg ut som en skadeskjuten kråka men fick Jerringpriset för bedriften.

Så min kära brorsdotter, perfekt är inget att satsa på utan som jag sa, bli BÄST i stället! :)

Idag vaknade jag här och insåg att jag faktiskt red ganska bra igår och fick det jag tränar för, en lektion där jag lär mig något nytt.

Om ni orkade läsa hela vägen hit ner så tack! :) 

Men då vill jag även passa på att uppmuntra er till en kommentar och fråga : Hur peppar ni er själva efter ett mindre bra ridpass?

/annelie