Idag var Vilja underbar och väldigt duktig, jag är så stolt över henne. Hon var duktig redan på värmningen imorse och jag inser idag hur viktig den är och hur fel det blev igår när jag inte hann jobba henne ordentligt. Imorse red jag igenom delar av Grand Prix-programmet och det gick riktigt bra. Då ändrade jag strategi inför starten, jag bestämde mig för att låtsas att det var en programridning hon hade gjort det så bra på morgonen och nu tänkte jag, jag ska inte tävla utan bara rida igenom programmet.

När jag värmde henne inför starten var hon mycket lugnare än igår och hon var en helt annan häst på banan. Hon var fortfarande lite spänd men jag tyckte att programmet gick väldigt bra, hon gjorde allt, hon var lugn i skritten och jag klarade till och med 15 byten i varje. Jag är så galet nöjd! Det kändes inte ens svårt! Det blev 63% och 5:a, andra utanför placering.

Foto: Göran K Josefsson

För några år sedan kändes det så långt kvar till Grand Prix med Vilja. Det var som ett stort berg, jag stod längst ner och trodde nästan inte att jag skulle kunna bestiga det. Men sedan har jag tagit små steg upp mot toppen och nu var det plötsligt inte så svårt att komma upp på toppen. Från toppen av det här berget ser jag ett annat mycket större berg och jag ska klättra upp för det berget också. Men bestigningen av det här berget är en seger, och den är ljuv!

Något som var jättekul på den här tävlingen var att jag, Helena Weibull och Cecilia Dorselius har tävlat tillsammans sedan ponnytiden och nu red vi alla Grand Prix. Jag och Helena gjor en ljugarbänk av två pallar och en handduk, där satt vi och förberedde oss inför Grand Prix starten.

 Lotta Esping har jag känt sedan barnsben och hon gjorde ju som jag redan nämnt en fantastiskt fin debut i Svår B:1 med Ciwi, men hon har ridit många, många Grand Prixer med Generalen. 

Det har varit en jättetrevlig tävlingshelg och jag är så glad att Bettan följde med hon var ett så bra sällskap!