Jag behöver dom omkring mig!

Igår blev jag sen till stallet eftersom tåget inte valde att avgå på utsatt tidpunkt.

Jag tappade modet (och blodsockernivån) och ville egentligen inte vara i stallet alls!
Men där kommer den fantastiska teamkänslan in. När jag kommer ut till gården

så möts jag av två glada ansikten, känner hur energin byggs på och att det faktiskt är riktigt roligt även om jag är trött och hungrig.

Min fantastiska sambo ringer även när jag står i sadelkammaren och frågar om jag kommit fram. Det är snällt, men han är ju inte bara snäll utan även fantastisk så han kommer ner och hjälper mig i stallet så att det ska gå snabbare.

Hur bra på en skala??

Denna gulliga kompis dök även upp för att göra allt lite roligare!

Vi hade en riktigt rolig kväll, jag och mitt fantastiska team. Tiden flög förbi och när vi skulle hoppa in i våra bilar och åka hem tittade vi på klockan, förvånade över att vi varit så snabba!

Påvägen hem stannade vi och åt pizza, och jag har nog aldrig sett en sån stor pizza! Helt sjukt, jag orkade hälften..

Min veckoplanering sprack lite igår, Cajza har tappat en sko, så hon fick gå en promenad igår samt få ett bad idag igen. Även fast hon inte var lika lerig som dagen innan så hade hon i alla fall jobbat fram en riktigt bra lerinpackning!

Hovslagaren kommer ut idag och skor henne runt om, sen är det dags för hoppträning!
Jag är så peppad, hoppas att hon hinner bli skodd till dess bara.

/annelie