Jag – en nybörjare

MEST LÄSTA BLOGGINLÄGG 2016 – PLATS 2
Detta blogginlägg återpubliceras eftersom det var det näst mest lästa, i sin kategori, på Hippson.se under 2016.

Hej.
  
Jag hasar mig fram med benen lite isär och armarna ut. Träningsvärken från h-vetet! Har ridit två dagar i rad och tränat med Hanna PT som jagar mig uppför backen och ber mig göra fler utfall. Vill sluta hela tiden.
 
Men ridningen i alla fall, jag har en klar bild och känsla i huvudet när jag rider. Jag vet ju hur det ska kännas. Jag vänder upp på oxern, positionen i språnget (som var ganska bra ändå...) och i landningen rider jag lite framåt. Jag sitter till och samlar galoppen, lägger på lite ben, känner hur hästen samlar sig och aktiverar bakbenen. När jag känner att ”nu bär han sig” ger jag efter lite på handen. Jag vänder, galopperar, samlar. Sitter säkert i sadeln. Där har ni min inre bild.
  
Jag kan tala om att det är så långt ifrån verkligheten just nu. Herregud! Jag sitter upp ganska rutinerat, skrittar iväg. Det jag känner kommer naturligt, handställningen, kontakten med hästens mun. Så börjar jag trava. Det är vingligt. Jätte-ostadigt och jag känner hur lite kontroll jag har. Vänder han nu åker jag av! Nä, eller rättare sagt... Saktar han av nu så åker jag ner och fram på halsen!
  
Jag travar i alla fall två varv. Sedan börjar jag känna hur smalbenen darrar lite. Av utmattning! Vi pausar en stund. Lätt sits och galopp går bättre. Jag tittar på hindret på andra långsidan. Jag kan inte känna hur jag ska göra! Jag tror helt ärligt att om jag styr på hindret kommer inte min kropp veta vad den ska göra. Så lång tid har gått.
   
Jag hoppar över att hoppa tills jag känner att jag har kontroll. Här och nu känner jag hur svårt det är och hur viktigt det är att ha en trygg, pålitlig skolhäst för att lära sig rida!
  
/Lisen
  

Fyra år sedan knappt. OS i London.
  

Härligt att rida i solen. Här på hingsten "Sigge", fem år.
  

Kommer inte i några ridstövlar, så jag kör lindor.