Jag hyllar dig till skyarna!

Det börjar närma sig ett år sedan Cajza helt magiskt anlände i mitt liv. Helt oväntat och inte helt genomtänkt var jag nu hästägare!

Jag kan sammanfatta året med de klassiska blod, svett och tårar, men även händelserikt, lärorikt och fattigt! ;)

Hon är helt magisk min "lilla" häst och nu känns det som att vi verkligen lärt känna varandra.

Dagens hopplektion gick ut på att stärka hästarna. Vi kör rider stärkande övningar en till två gånger per månad.

Jag såg ponnyerna hoppa övningen innan och tänkte, herregud det där ser riktigt svårt ut!

Men Cajza som helt magiskt verkar ha smällt in en högre växel både gällande styrka och kondition klarade allt galant.

(Jag har uppdaterat mig från paint!)

Övningen gick ut på en hel del hinder..

De svarta strecken är hinder och de blå är bommar. :) (Beröm mig gärna för skissen, jag är otroligt stolt!!)

(Det är ca 3 meter mellan varje)

Två gånger i varje varv hoppade vi genom detta och det avslöjades direkt att min högra skänkel inte är lika stark som min vänstra. Typiskt!

Det var ganska klurigt att hoppa den på böj, för här hade hästarna kommit upp i fart och villa gärna springa ut på spåret.

Cajza behövde inte hoppa den så många gånger, dels för att jag hoppade i söndags och för att hon gjorde allt galant!

Det viktigaste är att verkligen rida rakt fram efter serien och landa i rätt galopp. Svårare än vad det låter.

Efter att hästarna pustat ut var det dax för steg två. Det svarta hindret närmast oxern (gul) flyttades bort så att hästarna såg oxern bättre.
Då red vi i vänster varv, oxern stod nära väggen, tydligen är detta lite klurigt. Jag själv trivs mer och mer med hinder som står nära väggarna, då hinner jag inte tänka så mycket utan måste rida framåt :)

Efter oxern red vi man rakt fram ned mot hörnet för att sedan svänga vänster och tillbaka på en grind(röd). Jag fick hoppa först och Cajza fullkomligt flög över hindren! Vilket känsla, helt mjuk i kroppen hoppade hon som en miljon!

Nu har hon höjt mitt självförtroende till skyarna och jag längtar verkligen till tävlingssäsongen.

Det är speceillt det där med självförtroende, vilken färskvara!

Tur att Cajza alltid gör sitt bästa för att jag ska känna mig modig och duktig.

Hon belönades med mycket godis (som vanligt) och fick en lång rykt innan boxen väntade med kvällsmat.

Fina fina hästen, det är verkligen en av mina stora glädjestunder i livet när jag får umgås med henne!

"En häst är en häst, men inte min häst. Hon är den som känner mig bäst"

/annelie