Jag jobbar för lite!

Känslan av att vilja för mycket slår mig när jag går igenom mina senaste veckor.
Jag vill så mycket och helst bli bra på allt samtidigt!

Nu är jag tillbaka i funderingarna som jag hade för en månad sen när jag somnade vid ratten på Pers bil.

Det sker så mycket, så fort att jag måste säga ptroo! Men jag hittar inte rätt tillfälle.

Jag känner mig nästan allergisk mot att ha en lugn tillvaro.

Om jag inte har fullt upp, så saknas det något, det blir som en drog.

Imorse när jag vaknade så kände jag mig trött, helt slut faktiskt! Även om jag och Per igår hade en lugn hemmakväll, så kändes det som att jag blivit överkörd av tåget..

Hösten har varit intensiv och allt har gått så himla fort.

Jag minns den 15 augusti, då klev jag in på pr-byrån igen. Känslorna var blandade, här har jag ju varit en gång innan fast i en annan roll som jag själv valt att lämna. Nu var det otroligt roligt att vara tillbaka samtidigt som jag var väldigt nervös över att jag inte skulle klara av att leva upp till rollen som jag nu skulle ha.

När den rollen nu känns bekväm och att jag behärskar den så blir det desperat en driftig känsla över att jag måste hitta något nytt som skrämmer mig.

Under ett coachande samtal så fick jag svar på att jag faktiskt har riktigt dåligt självförtroende. Det kan man inte tro om man känner mig, jag själv kunde inte tro på det.

Men vid närmare eftertanke så inser jag att jag har väldigt dåligt självförtroende.

Jag tycker att jag är sämst på allt från att rida till att hålla möten på jobbet.
Men någonstans så tvingar jag mig själv att utföra det som jag tycker är riktigt läskigt.

Insikten i att jag faktiskt presterar ganska bra finns inte, den måste jag jobba på.

Det är som att jag lever i en bubblan som kommer spricka när som helst. Snart kommer cheferna inse att jag är dålig, tävlingarna kommer gå uselt när jag inte kan rida längre och tillslut står jag där arbetslös och hästlös.

Jag tror att bubblan är uppbyggd av en skräck som grundar sig på att allt går för "lätt".

Hur kan man leva ett drömliv utan att man jobbat hårt för det?
Fast är det egentligen det jag gör? Jobbar hårt?

Jag menar, det går ju alltid att jobba hårdare!

Jag försöker stoppa mina tankar om att börja gå på gym en timme innan jobbet varje dag, rationellt vet jag att det är galet, men ändå är jag sugen på det. Det finns lixom ännu en timme på dygnet som man kan utnyttja!

Min vardag går ut på att jobba på dagarna, sen se till att hästen och hunden har bästa möjliga liv som finns för fyrbenta. Självklart avslutas varje dag med middag tillsammans med han som jag älskar allra mest.

Hur kommer det sig då att jag skriver detta långa och komplicerade inlägg?

Min önskan är att fånga upp i alla fall någon/några av mina läsare som känner likadant.
Att allt man gör kan göras bättre, att det egentligen känns som fusk när man låter hästen vila en dag för att själv få vara hemma i soffan.

Om du känner igen dig i mitt inlägg, kanske på någon punkt så vill jag berätta för dig precis vad min rationella sida inser om mig själv.

DU ÄR SÅ JÄVLA BRA, sluta tro något annat!!

Sluta sänk dig själv, tänk inte på alla andra hela tiden. Ta en paus och kliv ur din bubbla. Titta på dig själv och se hur bra du är!

Om alla andra människor skulle ha samma ansvar i vardagen som vi hästmänniskor har, då skulle dom svimma!

Se så, sträck på dig där du sitter vid datorn!! Tänk på tre saker du känner dig stolt över idag! Dom gjorde du riktigt bra!!

Nu ska jag packa ihop mig på jobbet och åka ut med Greta till Cajza. Jag kommer verkligen njuta av varje sekund med djuren som jag älskar mest!!

/annelie