Jag kan "gå"

Hej!

Imorse var det smärta och tårar när jag gick upp ur sängen! Jag hade legat i samma ställning hela natten för att det gjorde så ont att röra på sig. Det resulterade i att allt var stelt och smärtsamt när jag skulle börja röra på mig..

Igår tyckte jag synd om mig, grät så himla mycket, hade så ont och insåg att Falsterbo verkligen var ute ur bilden.

Jag var verkligen redo att ge upp allt, sluta blogga, sluta tävla och bara skita i allt.

Det var som att mitt hjärta gick i tusen bitar när jag låg där i sängen på akuten, tårarna ville inte sluta rinna, allt jag kämpat för, allt tid och allt jag offrat för att få rida i Falsterbo var helt "i onödan".

När jag vaknade imorse så tänkte jag "Annelie, för fan(ursäkta språket) nu får du snäppa upp dig!

Du har inte kämpat i ett år för att låta allt rinna ur dina händer 6 dagar före start. Upp och gå med dig, rör på dig, inte deppa ihop!!

Jag tog tag i kryckorna och tvingade mig själv att gå. Grät mig igenom 15 minuters smärta medans jag gick inne i huset.

Tillslut kunde jag ta mig ner och ut på gräsmattan där jag sedan gick med en krycka.

Eftersom det är en muskelskada jag fått så smetade jag på hett liniment som vi har hemma, tröck i mig smärtstillande tabeltter som jag fått från sjukhuset och gick, gick och gick :)

Vår granne och ut och undrade vad jag höll på med när jag gick där haltandes och grät..

Efter en snabb förklaring så bjöd han på frukost!

Sedan dess har vi suttit här och pratat om sjukhus, Falsterbo och alla våra gamla skador.

Hela dagen har det kommit sms, mail och telefonsamtal från kända och okända människor!

Tusen tack alla ni som mailar och kommenterar! <3 Vad skulle jag göra utan era peppande ord??

Nyss rullade det in en Ryska Posten-bil på tomten.

Mina gulliga kollegor skickade ballonger till mig :)

Men vet ni vad?

JAG SKA RIDA I FALSTERBO!

Vet ni varför jag ska det??

För att teamet jag har runt mig är så härligt! Alla människor som hjälpte mig igår på tävlingsplatsen, allt från att Cajza lastades till att hon tas om hand om nu när jag inte kan rida till ni som peppar på bloggen.

Ni ger mig sån sjuk styrka och jag ska göra det. Jag har kämpat i ett år och kommer inte falla på mållinjen såhär 6 dagar innan start!

Tack för er alla!!

Det är inte ofta jag skriver ut namn i bloggen, men tack Åsa som verkligen sprang snabbt in på banan efter att jag ramlat av.

Tack Emelie, Camilla, Malin och Caroline som tog hand om Cajza igår.

Tack Fredrik och min älskade pojkvän som körde hem hästen till stallet.

Underbara Caroline H som höll mig i handen hela vägen in i ambulansen.

Min bästa vän Emelie som satt med mig i ambulansen och hela tiden på sjukhuset som tog hand om mig oavsett hur mycket jag skrek, grät och hade ont.

Tack Sandra och Anki som ser till att Cajza får mat, motioneras och har det gött i livet utan mig.

Jag känner mig så tacksam över att ha så fina människor som bryr sig om mig oavsett om de är nära vänner eller ytliga bekanta.

Vi ses i Falsterbo, även om jag inte kommer kunna rida förän på torsdag.

/annelie