Känner mig som en djurplågare

Hej!

Nu är det fjärde dagen som vi sprutar Frans och det är inte utan att man känner sig som en riktig djurplågare. Stackars lillen har börjat bli liite mer misstänksam när man kommer in i boxen. Han kommer fortfarande fram och säger hej, men han är lite skeptisk och mer försiktig än innan - och med all rätt. Jag önskar att man kunde förklara för dem, det är verkligen hemskt att de inte fattar varför man plötsligt börjar plåga dem så.

Helt otroligt nog är han fortfarande förhållandevis lugn och accepterar behandlingen bara man stöttar och håller honom i ett stadigt grepp. Idag när jag gick ut i hagen och skulle säga hej då (ett par timmar efter att vi sprutat honom etc.) så gnäggade han och kom framtravandes precis som vanligt. Gullungen, det gör ju att man känner sig nästan ännu hemskare! Förhoppningsvis glömmer han det här ganska snabbt och får nog inga större mentala men för livet ;)

I veckan åker vi in och ultraljudar naveln, det känns bra även om jag fortfarande inte är så orolig. Det går åt rätt håll, svullnaden är borta och han har fortfarande ingen feber, är pigg och glad som vanligt. Förhoppningsvis kan de få gå ut på dygnet-runt-bete så fort det här är över, det vore skönt för alla tror jag :)