Känslan går inte att förklara…

FOTO: Ida Röök

Jag har fortfarande inte riktigt förstått att det är sant. Vi har verkligen vunnit Falsterbo Grand Prix. Känslan går inte att förklara, att stå där inne och höra nationalsången och 11 000 människor som sjunger med och jublar är mäktigt.  
Jag var så fruktansvärt nervös efter att vår omhoppning var klar att jag inte vågade titta. Jag och Caffe stod längst bort på andra sidan framhoppningen och gömde oss. ;)  Jag hade dock en väldigt bra känsla innan klassen, Cafino var väldigt fokuserad och stod som ett ljus när jag flätade honom.

Falsterbo 2014 är något jag aldrig kommer glömma. Hela vår vecka var väldigt bra och alla hästarna skötte sig jättefint. För oss började Falsterbo som för många andra med femårskval på måndagen! Vi hade där Holsteins Matina och hon inledde veckan med en felfri runda.  
På tisdagen gjorde hon en lika klockren runda ute på gräsbanan, fick med sig ett ynka tidsfel men var ändå bland de 20 bästa och kvalade till finalen.

Det var Michelle som var med Tina, jag var hemma och fixade med det internationella gänget som vi körde ner på tisdagskvällen.

Stallpersonalen i Falsterbo är alltid väldigt trevlig och hjälpsam, vilket vi hästskötare är mycket tacksamma för. Arrangörerna har nu tagit bort gräset på uppstallningen och lagt grus i stället, vilket för mig passar mycket bättre då mina hästar inte alls grävde lika mycket i år.

Under onsdagen var det enbart besiktning som stod på schemat och Alex var självklart där och trimmade alla fyra. Vi hade med oss Cafino, Flecu, Zidane och åttaåriga Cassunta Z.

Falsterbo är alltid på något sätt väldigt intensivt och eftersom det tar en stund att ta sig till banan hade vi redan beslutat att både jag och Michelle skulle vara med under veckan. Till fredagen lånade vi även in Daniels groom Maria för lite hjälp.

Zidane och Flecu inledde veckan med varsin andraplats i respektive klass. Flecus klass var kval till söndagens Grand Prix och därmed var vi redan klara för den!

På fredagen var det då alltså dags för nationshoppningen, men innan dess hann Flecu med att vara fyra i derbykvalet och Tina blev femma i femårsfinalen.

Jag var väldigt nervös innan klassen, det var trots allt flera år sen sist vi tävlade i lag i den högsta ligan, men både Alex och Cafino verkade avspända och taggade. Sverige hade startnummer 6 av 8 och Alex var nummer två att gå ut i laget.

Douglas startade av med en superrunda och felfritt! Bra start. Nu var de då vår tur, Cafino hoppade väldigt bra på framhoppningen och det kändes bra. Upp på "läktaren" och fram med kameran. Vi filmar alltid alla rundor.

Ska jag vara ärlig så blundade jag på sista linjen, men jag tror allt kom med i kameran trots allt. Felfritt, musiken började spela och publiken vrålade! Helt galen känsla.

När Alex travat av så gick jag ner med Cafino till stallet igen så att han fick dricka och kissa. Andra rundan var nästan ännu bättre, men tyvärr blev det ett skitpet på A-hindret in i trekombinationen.

Sverige slutade till slut på en andra plats, bara ett fel efter segrande Tyskland.

Lördag är derbydag, Flecu skulle debutera och gjorde det mer än godkänt - i alla fall enligt mig. Han klarade allt det svåra galant, men fick två riv på slutet. Tror att han blev lite trött, han är inte riktig van vid att hoppa banor med 23 språng!

Söndag och FINALDAG! Det började med Cassuntas unghästfinal där hon gjorde två superfina, felfria rundor och blev femma.

Sedan var det då dags för Grand Prixen och hur det gick vet ni redan! Fantastiska Cafino och Alex vinner karriärens första 5* Grand Prix! Helt fantastiskt. Jag vill passa på att tacka för alla gratulationer, hälsningar och det fantastiska stöd vi har fått! Cafino går inte att beskriva med ord - han är en saga…

/Lycklig Ida
  

Stämningen var enorm... 
  

Rosetter!
 

Det var det blommor och morötter vid boxen när vi kom hem, som tjejerna hemma fixat! 
 

Dagen efter spenderades i hagen med Domino. 
 
  
En drös andra bilder från vår fantastiska vecka: