Alla har utmaningar och olika förutsättningar, konstaterar Marie Karlberg. Hon beskriver sin känsla i ridningen och hur hon använder hjälperna.

Alla har utmaningar och olika förutsättningar, konstaterar Marie Karlberg. Hon beskriver sin känsla i ridningen och hur hon använder hjälperna.

Paradressyr - bakom kulisserna

23 oktober 2023, 09:40

Känslan med ridningen

I helgen tävlade vi en Msv B och fick en fin 2:a plats i en otroligt tufft startfält!
Varje start är en seger i sig - att ens vara där!
Mitt i galoppen, så hände nåt... underlaget släppte och Dux trampa snett och han tappade balansen och jag kämpa med att hålla kvar överlivet i lod- allt för att så gott jag kan balansera.
Älskade lilla häst, han kom upp på benen och vi fortsatte i rätt galopp och 3 språng efter ett byte i språnget.
Först när det var dax för överstrykningen kom jag tillbaka i fokus. Jag blev så rädd! Men nu i efterhand var det en lärdom. Vad som helst kan ju faktiskt hända och nu tog vi lärdom av det.
Jag sitter ju fast förvisso ska snoddarna lossna men mitt kontrollbehov fick en mental käftsmäll på flera sätt. Dels att inte ha förmågan att balansera upp och hjälpa min älskade häst, utan han behöver vara den kloka av oss. Ha ha det är han förvisso redan ändå! Jag har otroligt schyssta hästar som verkligen ställer upp för mig på oss. Och hade det inte varit för Dux så hade jag inte vart på denna nivå idag. 
När vi kom ut på framridningen så joggades Dux av och vi kollade så att han var hel. Han mår bra! Och idag får han gå en långpromenad en sk. "gubbrunda" med sin promenadpolare!


Foto: Privat Marie Karlberg och Dalgaards Dux 

Mina skador gör att skolor och galopp är supersvårt. 
Lättridning: Jag rider oftast lätt - vilket i sig är en utmaning för mig då balansen från bålen saknas till stor del. Jag har lärt mig att rida lätt på mitt sätt, med fokus från korsryggen istället för att jobba med benen. 
Men så länge benen inte domnat bort helt i sadel så föredrar jag ändå att rida lätt för att underlätta för min rygg. 
Nervbortfallet på det skadade från höfterna och ner gör att benen inte lyder mig, jag behöver med tankens kraft tänka och röra benet inget går av sig själv. Och domnar benen ja då hänger de där de hänger.
Jag får rida med dubbla spön för att kompensera mina ben. 
Dux har ett eget driv och jag kan behöva ha korta spön. Helst 2 men han uppskattar inte det så jag vill inte pressa honom för han gör verkligen sitt yttersta för mig. 
Romeo är en energifylld latmask som bara har ändlös energi när det passar honom, så han får leva med att jag har 1 helst 2 dressyrspön med honom. 
Jag behöver inte använda dem på mina hästar utan de är med som stöd vid behov.

Snoddar på fötterna håller fötterna på plats i stigbyglarna vilket hjälper min kropp med lite stabilitet iaf från underkroppen. 
Resektionerna inne i kroppen gör att jag är konstant sned - i sadel med tryckpunkter så skiljer det 4 cm mellan höger och vänster sida. 
Muskelatrofin talar sitt eget språk och inget jag kan göra något åt. Sviterna med artros i kroppen och övriga komplikationer och efterdyningar påverkar med. 
Sen i allt ska jag tänka bort all smärta som skär som knivar i kroppen. Det jobbar jag hårt med i bubblan, och att fokusera fokusera fokusera.

Vikthjälper då? Fokus är axlar och min blick och stabilitet från bröstryggen.
Balansen bibehåller jag enklare genom att fokusera på styrkan där och inte på det jag saknar. 
Skänklarna får jag tänka bort - det är en bonus de gånger jag har kvar känsel i dem i sadeln.
Däremot behöver hästarna veta vad jag menar "med skänklar eller sladdrande störmoment. "
Det var en utmaning med Dux då han har otroligt lätt för byten, 15 i varje dansade han med sin förra människa.
Så in i en diagonal galopp med domnade ben får jag träna mycket på att han inte påbörjar byten. För känner han att ytter snuddar lite - ja då lyder han! Och då i en galopp diagonalt så är ett hur fint byte som helt att räkna som omslag och i bästa fall kan jag få "omslag men rättar" och så betyg 4 isch.

Övergångar då? Om jag ska göra dem mjuka och inte bryska... Jag har ju inget att som ryttare sitta till med och göra klassikern "sitt ner på sittbenen och spänn nedre delen av magen".
Jag tränar på att de har ett eget driv och jag med blicken tittar långt fram och andas iiiiiiiiin och uuuuuuuuuuuuut, och försöker att sitta "på hål nummer 2". Risk att jag lätt faller lite bak (eller fram) och mina ben tappar position beroende på hur de är i status där och då.
En annan risk är att balansen blir i armarna. Händerna är kraftigt nedsatta i styrka av sina skador så det är mest överarm som är starkast, konsekvensen kan bli att jag höjer händerna lite. 

Det är svårt att förklara, och det gör lite ont i själen att skriva för det blir så tydligt för mig då vilken problematik det är. Men som ni vet.. tänk inte på en ko.... och en humla ska inte kunna flyga. 

För mig är det visuella en otroligt viktigt pusselbit. Jag har vissa ryttare eller ekipage som jag har som förebild och då försöker jag känna ridningen, känna den hästens rörelsemönster, likt som att höra en pianist vid pianot och höra vilka toner som spelas. 
Vid vissa tillfällen under kontrollerade former och under översyn så kan jag faktiskt blunda några steg i galoppen.
Känslan är så himla avgörande för mig.
Jag känner vart dragkraften ligger och vart jag ska, tänker mig ett sug en dragningskraft åt ett håll. 
Men det är komplicerat att rida! Inte bara för mig- alla har vi utmaningar och vi har alla olika förutsättningar.

Anpassad utrustning är såklart alltid A och O. 
- Sadel med bred anläggningsyta och ett mjukt säte ( 80% av bäckenbotten borta så jag sitter på inre organen - eh ja det känns men ha ha)
Rejäla stöd för skänklarna. Jag har idag en Equiline Contest från Klingesadlar och Örebro Ridsport. Har en Prestige D2 K zero med kort kåpa till salu om nån är sugen! Den är för ett smalt och kvinnligt bäcken. 
- Stigbyglar med rejält grepp under och stabila. 
- Tyglar behöver vara anpassade efter mina händer då jag har kraftigt nedsatt greppförmåga och handskar behöver ha bästa grip teknologin jag kan hitta. 
Jag har i vissa fall knut på tyglarna men de knutarna gör ont i händerna så jag försöker undvika det. 

- Ridbyxor, byxor överlag - jag försöker undvika knappar eller det som sitter åt min mellandel av kroppen. En elastisk midja med bred linning och ett gött gripp är guld värt!

Foto: Privat Marie Karlberg och Dalgaards Dux 

Tack för idag och nu ska jag njuta av filmen från dagens tävling!

Kram på er :-)

ANNONS: