Kräkvarning och lyckorus

Figaro kändes fin idag och de här springa-förbi-tendenserna som han höll på med igår var som bortblåsta, skönt. Idag handlade mycket om att bearbeta rädslor för mig och Lotta hade byggt många oxrar och flera utav dem hade lång anridning. Och även om jag vet att det är precis det jag behöver öva på och faktiskt också hade pratat med Lotta om, så knöt det sig i magen och kräkkänslorna låg nära till hands.

Men med Lottas proffsiga guidning, så avslutade vi dagen med att hoppa en bana på 125 och Figaro kändes jättefin! Lyckokänslan när man får sådär bra flyt och allt känns lätt och kul är svårslagen alltså och det är den känslan som gör att jag fortsätter med den här sporten trots att det känns tungt ibland. Synd bara att man inte kan ha med sig Sylve eller Lotta inne på banan på tävling ;)