Kreta dag 1

Vi är framme i värmen, sol blandas med åska och lite dis. Så länge resten av veckan bjuder på solsken så är det här en perfekt start. Min vinterbleka kropp har ändå bränt sig idag. Min panna, mina armar, mina ben och min mage, allt har antagit en trevlig grisrosa ton. Söta Anna som smörjde in sig med faktor 25 över hela kroppen i morse är mer röd än rosa.

Jag går ifrån att först bli lite rosa för att sen bli brun. Anna, som är rödhårig och har en helt annan hudtyp, har mer samma förlopp som en köttbit på grillen. Hon passerar alla stadier på tre dagar. På måndag kommer hon att vara "well done". Vilket förhoppningsvis inte innebär blåsor den här gången.

Resan hit gick så smärtfritt som en tre och en halv timmars flygning kan göra. Den danske kaptenen roade mig genom att i högtalarsystemet meddela oss följande mening:    -Please do not eat your own nuts! Det var dessvärre bara jag som skrattade... Kanske trots allt säger mer om min humor än om mina medpassagerares.

Klockan har nu redan hunnit bli fyra och Anna sover. Medan Anna sover så skriver jag, och dricker vin på balkongen. Jag väntar på att hotellet skall höra av sig eftersom deras utlovade "internet i alla rum" inte fungerar i praktiken. Jag hoppas de löser problemet annars blir det svårt att skicka upp den här texten i bloggen. Telepati fungerar dåligt har jag märkt.

Nu har de hört av sig och de kommer inte lösa internetproblemet idag, men vi skall få byta rum imorgon till ett där internet fungerar (påstår de). Jag kommer få skicka upp det här ifrån receptionen. Varför är Grekland ett tekniskt U-land? Inte ens ett femstjärnigt hotell kan få internet att fungera.

Vad som oroar mig är att vi skall byta rum. Anna är inte så speciellt bra på att hitta. De gånger jag har lyssnat på henne när det gäller åt vilket håll vi skall har alla slutat i ett totalt fiasko. Trots att hon själv är medveten om att hennes lokalsinne är i paritet med en påtänd daggmasks så är hon ändå väldigt påstidig om vilken som är rätt väg.

När vi bor på hotell så går hon alltid vilse. Även om vi i fem dagar har gått vänster utanför hotelldörren, så kan hon plötsligt den sjätte dagen få för sig att höger är rätt väg och efter ungefär tio steg åt fel håll så är hon vilse. Ni kanske tycker att jag är taskig, men jag beskriver bara verkligheten för er. Det är mer än en gång som jag har vänt bil och hästtransport  på en smal väg bara för att Annas lokalsinne har fört oss vilse.

Här är lite bilder från dagen:

Dagens lunch blev grekisk sallad, saganaki och tsasiki.

Vårt hotellrum och balkong. Jag har letat och letat men inte hittat internet. Är det någon av er som ser det någonstans?

Utsikt från balkongen. Medelhavet är aldrig fel att se ut över med ett glas vin i handen.

Nu är det dags för middag snart. Duschen väntar och jag skall gå ner till receptionen och skicka iväg det här, vi hörs snart!