asd

Saras vardag

Sara Ekman

5 mar 2020

Kungsbacka Dag 1

Hej! Idag drog Kungsbacka Ridklubbs Kopparbergs Grand Prix igång :) Hoppning i dagarna fyra och med klasser upp till 150cm! Jag hoppar med Bill och Marco. Bill hoppade första klassen idag, 120cm, och Marco tredje klassen, 135cm. Skönt när det bara är 10 minuter bort så man kan åka hem i lugn och ro och byta häst.

Detta var Bills första stora, spektakulära tävling. Hela manegen inklädd i skynken, en lastbil i ett hörn och massor av fina blommor. Hade ingen aning om hur han skulle reagera, tänkte att det här kan verkligen gå hur som helst.

Han var hur trevlig som helst på framridning och framhoppning. Inget bus, helt fokuserad. Kommer in på banan och rider runt när ryttaren innan hoppar. Så duktig, bryr sig inte alls. Banan är 11 hinder och 13 språng. Får två rivningar; ett frambensfel på ett räcke och en bakbom på en oxer. Skitnöjd, för det var ändå en bra runda och han var som sagt hellugn. Hoppas han fortsätter så <3




Åkte hem, mockade, åt lunch och gjorde sedan i ordning Marco. Han var heltossig och det var knappt vi kom fram och tillbaka till besiktningen. Både sparkade bakut och stod på bakbenen då han blev så vild av den höga musiken. Så ljudkänslig!

Kändes fin på framridningen och framhoppningen. Kände att han var framme. Inget jäkla undertempo nu som på förra tävlingen. Det har legat och gnagt i mig, får inte rida så!!

Marcos bana var bedömning A:0+A:0 med 8 hinder i grunden och 10 språng, och sedan 9-13 i omhoppningen. Kändes toppen från start, han var med mig, hoppade fint! Felfria i grunden och ett ner i omhoppningen, men bra känsla! Hoppas även han fortsätter så <3







Sol har vi haft idag också! Vilken härlig dag <3

ANNONS:

2 mar 2020

Laser Therapy

Hej! Förra helgen var jag i Åstorp på söndagen med Bill och Marco. Från början skulle jag åkt med Ratzia och Marco, men eftersom hon skadade sig fick Bill rycka in istället, och det gick faktiskt väldigt bra. Blev ingen show för åskådarna varken på framridning, framhoppning eller inne på banan. Så här bra har han nog aldrig skött sig när han har åkt med någon annan häst. Han kanske ville imponera på brorsan? Han hoppade 120cm, rev sista hindret, men jag är toppennöjd! Så länge han håller sig på mattan och inte hittar på bus så är jag glad :)



Till och med mamma var nöjd med hur den lille pajasen uppförde sig :)



Hoppade sedan 130cm med Marco, och jag red sååå dåligt! Brukar väl jag aldrig rida i undertempo?! Fick ett tidigt nedslag på hinder tre och tänkte att nu får vi bara försöka göra en bra runda. Kändes helt okej till vi kommer i svängen till nästa kombination och jag känner att vi tappar galoppen helt i svängen. Tar oss igenom den med tre galoppsprång istället för två. Jisses, förstår inte hur han klarade det. Hoppade sedan de sista sprången okej, men nä, ingen höjdarkänsla där inte..



På måndagen åkte vi till veterinären med Ratzia för hennes första laserbehandling. Det gick jättebra och veterinären tyckte att svullnaden hade minskat ännu mer. Ska dit imorgon igen. Hon går i lite mindre hage nu och skrittas uppsuttet.



Ratzia på den nya, fina kliniken i Anneberg :)



Laser. Vi fick ha snygga brillor på oss :)

På onsdagen var det hoppträning för Amanda. Från början hade jag tänkt ta Bill, men eftersom jag hade dålig känsla med Marco på tävlingen tog jag honom istället. Nu var han superpigg och galopperade på i svängarna, så det kändes mycket bättre. Kanske att jag är så van vid att han brukar vara så framåt att jag blev för passiv och la av benen helt? För på träningen var jag med från början med lite mer ben i just svängarna och då kändes det som vanligt : ) Hoppas det gör det på veckans tävling också.



Marco på stallgången innan träningen :)

Idag var jag med Marco på Svensk Hästrehab, först för djupvåg och massage, sedan ett pass på vattenbandet. Så duktig! Efteråt blev det en tur i skogen med Bill.



Marco hos Svensk Hästrehab idag. Lyzzigt <3

ANNONS:

22 feb 2020

Tur i oturen

Hej! Stackars Ratzia har tyvärr skadat sig :,( Jag hoppade henne och Marco i manegen i söndags, och på ett hinder precis i avsprånget är det som att hon missar få med sig ena frambenet eller liknande, så hon får i alla fall med sig den bommen mellan frambenen på något vänster. Gick inte omkull eller ner på knä i landningen, men brakade ju till ordentligt och direkt när jag bröt av i landningen kände jag att hon haltade. Hoppades att hon bara hade fått en rejäl smäll, som en enkelstöt. Satte på henne kylskydden direkt (har alltid med dem då Marco har på sig dessa efter hoppning) och hoppades att det skulle se bättre ut på måndagen.

På måndagen var hon supertjock i frambenet och ömmade när man klämde på benet, så jag var helt övertygad om att hon hade fått en senskada. Ringde veterinären och fick en tid på fredagen. Så länge kylde vi henne flera gånger om dagen och lindade på natten. På tisdagen hade svullnaden gått ner en hel del och bästa veterinär Christine hörde av sig och sa att hon kunde komma redan på onsdag morgon med portabelt ultraljud hem till oss. Hur snällt?

På onsdagen hade svullnaden gått ner ytterligare och veterinärbesöket gick verkligen över förväntan. Jag var helt inställd på allvarlig senskada och gick i tankarna på att be Ratzias ägare om att få betäcka henne. Istället så travade hon upp både på rakt och böjt spår utan anmärkning och stod sedan snällt i stallet och blev undersökt. På ultraljudet såg både djupa och ytliga böjsenan fina ut, däremot hade förstärkningsbandet fått en liten skada, men detta var tydligen tur i oturen och prognosen verkar god!! :)

Christine och Florian konfererade och hörde av sig på eftermiddagen med positiva besked. Vi reser bort om tre veckor, så fram till dess ska hon få laser en gång i veckan, sedan ska hon när vi är bortresta vara hos Vivi på Svensk Hästrehab och gå på vattenbandet. Läker detta enligt plan så trodde de att hon är tillbaka på tävlingsbanan redan i sommar. Så nu hoppas vi på det!! <3 Fina Ratzia!



Ratzia i somras inne på Åby. Där trivs hon bra :)
Foto: Falkenbergs Foto

Denna veckan har vi bara ridit ut, antingen i Bunketorp eller på spåret vid Kungsbacka Ridklubb, förutom i torsdags. Då var det hoppträning för Bill och Marco på Spelmansgården. Bill var ett A-barn. Brydde sig inte om att lämna Marco som stod kvar i transporten och även om han fortfarande tycker att läktaren är farlig så är det inte lika farlig som första gången. Nu går han förbi utan konstigheter, även om han är lite spänd i början. Hoppade bra gjorde han också och visade inga cirkuskonster. Då blir man glad! :)

Marco var lite vildare och drog några bocksprång. Var ett tag sedan han var med på hoppträning, så han var extra laddad. Är svårt att hålla rytmen på honom när han är så taggad. Tar jag lite i honom så kortar han ihop sig direkt, släpper jag lite så exploderar han iväg. Klurigt det där! Lennart sa att jag får försöka hålla ett stadigt grepp. Som tur är så brukar det oftast vara lättare på tävling tycker jag. På träning däremot är det bra mycket lättare att hålla rytmen på Bill, som istället kan bli mer orytmisk på tävling för att han ska leka pajas. Spännande!



Marco i skogen en morgon. Så skönt att det äntligen börjar bli ljusare så jag hinner rida ut innan jobbet :)

ANNONS:

13 feb 2020

Storm i Laholm

Hej. I söndags åkte vi ner till Laholm tidigt på morgonen. Såg ut att bli fint väder när solen gick upp, men när vi kom fram blåste det som bara den. Åkte ner med Hedda och Bill, sedan skulle mamma komma ner med Ratzia senare på dagen.

För Hedda var det årspremiär på tävlingsbanan. 21 år gammal nu och fortfarande lika pigg och glad. Hoppade 110cm och 115cm. Hon var jättepigg och det märktes att hon var taggad att komma ut på tävlingsbanan. I 110cm började vi dock med att riva ettan, haha! Snacka om dåligt fokus?! Nä, skämt å sido, vi kom bra men hon gick ner lite för tidigt med bak och tog ner bakbommen. Resten hoppade hon fint!



I 115cm, som mamma kallar hennes paradhöjd nu på pensionärsdar', tog hon revansch. Då var hon felfri i både grund och omhoppning och kom 2:a! Tant Hedda gillar när det går undan ❤️
Det blåste upp mer och mer och vi bestämde att mamma inte skulle komma ner med Ratzia till 130cm och att jag bara skulle starta 115cm med Bill och sedan ta oss hemåt innan det blev alldeles för stormigt.



Vilde Bill var ännu vildare i blåsten och uppförde sig i vanlig ordning inte på bästa sätt när det var uppvärmning. Tur att han briljerade inne på banan, då blev jag riktigt stolt! Det var många titthinder och läktaren i Laholm är ganska mörk, så man hör mest att folk rör sig och pratar, men ser inte så bra, så innan start var han lite tittig på den långsidan, men när vi väl fick startsignal fokuserade han på rätt saker 🙂
Han är ju 7 år i år, så han fick också hoppa avdelning A. Även han hoppade felfritt i både grund och omhoppning och han pinnade på himla bra i omhoppningen med sina långa ben, så han tog sin första placering i livet och blev 8:a! Hur duktigt?!







Åkte sedan hem lagom till att det började regna också. Fick köra försiktigt på motorvägen då det svajade rejält.. Var borta på ridspåret häromdagen vid ridklubben och där hade det blåst ner några stora träd rätt över spåret och även i Bunketorp på ridspåret hade det vält ett jätteträd, men där kunde vi rida runt, så det gick bra ändå. Läskigt det där med vindar alltså...

ANNONS:

8 feb 2020

Helsingborg, igen!

Hej! Förra helgen var vi i Helsingborg, igen! Tredje gången på typ två månader, haha. Hade ju aldrig varit där tidigare, men det har nog blivit lite av en ny favorit när det kommer till inomhustävlingar. Tar oss cirka 2h20min att köra dit, men motorväg hela vägen, så det är skönt. Bra framridning under tak, det är lyxigt när det regnat så mycket.

Hade med Ratzia och Marco. Ratzia gick 130cm och Marco 140cm. För Ratzia var det bedömning A:0 och en bana på 12 hinder och 14 språng. Hon var helt fantastisk och gjorde en toppenfin felfri runda som gav en 3:e placering. Såå roligt!






På prisutdelningen :)



Stor, tjusig rosett <3

Sedan var det dags för Marco att hoppa 140cm, bedömning två faser. I grunden 8 hinder och 9 språng, i omhoppningen 5 hinder och 6 språng. Han kändes toppenfin han också, men ett nedslag i grunden. Rev uthoppet i kombinationen där han inte nådde ut över bakbommen på oxern, kom lite för försiktigt in, men annars kändes det väldigt bra <3






Foto: Kim C Lundin



Foto: Kim C Lundin

I måndags kom Per och skodde alla hästarna. Hedda är ju lite kinkig när det kommer till bakbenen, så hade sett på Facebook att man kunde ha på Equiband vid skoning. Testade det, och det gick helt okej, men det är fortfarande inte favoritgrejen att bli skodd bak ;p



I tisdags åkte jag bort till manegen på morgonen för att trimma Vilde Bill. Då var han Super Bill och uppförde sig strålande. Brydde sig inte alls om att Pricken harvade i andra manegen och att stora porten var öppen. Ibland kan han fokusera på rätt saker, och då blir matte glad :)

På onsdagen fick han hoppträna för Lennart. Samma ställe som vi tränade på för två veckor sedan när han var helt sjövild och rädd för läktaren. Den här gången A-barn och huuuur lugn som helst. Alla var faktiskt förvånade över hur lugn han var, det säger en hel del om hur han brukar uppföra sig, haha! Idag däremot var vi ute och galopperade lite i skogen och då brallade han en hel del, men glädjebrallar gör mig inget. Då fortsätter han ändå på framåt. Värre är till exempel på tävling när han är spänd och man känner att man sitter på en tickande bomb som kan explodera precis när som helst. Hua.. Får se vad som händer imorgon på tävlingen. Håll gärna en tumme för en odramatisk dag ;)



Vivi från Svensk Hästrehab var här i torsdags och gick över alla hästarna med djupvågen. Alla kändes fina, bara gamla Hedda som var lite spänd på höger rumpa, annars bra :)

Alla hästarna ridna i skogen idag, nu blir det lite slappa på soffan innan jag ska gå ut och packa inför tävling imorgon. Ikväll blir det att titta på Världscupen. Bra lördag!

ANNONS: