Kunskapsöverföring via baken

Kommer ni ihåg den här gamla skabbiga plastpallen som jag hade fotat under dressyrtävlingarna i Lilla Edet i somras? Jag var förundrad över hur något så fult ändå kunde vara så mycket "respekt" tack vare att någon har kluddat ett namn på pallen. Inte vilket namn som helst i och för sig, men ändå. Idag tänkte jag faktiskt bräcka det.

Den här sadeln använder Anna just nu när hon rider Lilleman. Den som äger sadeln, och som själv har ridit i den i åtskilliga år, är just densamma som innehavaren av den fula pallen på bilden ovan. Jag vet ärligt talat inte hur gammal sadeln är men förmodligen är den bara obetydligt yngre än herr Tibblin själv (dvs runt 25 år), men den fungerar bra.

Jag har fått (ännu) en snilleblixt! Eftersom jag använder nikotinplåster så kom jag att tänka på att det måste funka på exakt samma sätt med sadlar som med nikotinplåster. Jag får ju nikotin från plåstret in i blodet via huden. På precis samma sätt måste man ju kunna överföra Bosses samlade kunskap, och tusentals timmars erfarenhet, som finns lagrade i den där sadeln över till Annas kropp när hon rider i hans sadel?

Problemet är att det måste vara ordentlig kontakt med huden för att överföringen skall fungera. Det hjälper ju inget emot suget att bara ha ett nikotinplåster i fickan liksom. Lik förbannat så vägrar Anna konsekvent att ta av sig både ridbyxor och trosor när hon rider i Bosses sadel. Hon hävdar istället att jag är snuskig. Jag tror egentligen bara att hon är rädd för att jag ska ha rätt, och att min teori faktiskt fungerar.

Det är liksom sitsträning i ordets rätta bemäkelse!