Kval?

Jag måste erkänna att jag känner mig ganska undrande över de nu gällande kvlificeringsreglerna. Vilken är den egentliga målsättningen med dessa? Är det att förbättra standarden inom rådande svårighetgrad eller är det för att få en högre kvalité på nästa nivå? Det borde ju vara så att det i en kvalklass ingår de svårigheter, som är nya i kommande högre klass. Det enda kval som uppfyller detta krav är från regional MsvA:I/S:t Gerorge till motsvarande nationella klasser. Detta är logiskt och bra. Men sedan svajar logiken. För att få starta i IntII och Grand Prix kan man kvala i IntI där varken piaff, passage eller byten i varje ingår. Där borde enda gällande kvalklass vara IntIb. Det är ju inte som i skolan, där man i nästa klass direkt bygger vidare på vad man lärt sig i föregående. Här är det ett stort hopp mellan nivåerna och handlar dessutom om att direkt vara färdig att tävla. När man kommer till regional tävling skapar systemet mer reflexioner.

Man kan tycka att det inte borde behöva finnas några kval på denna nivå. Men går man in och tittar på resultaten av de MsvC-klasser, som har ridits hittills i år, får man tänka till. Jag har kontrollerat åtta tävlingar från Umeå i norr till Sydslätten i söder. Dessa omfattar 181 starter. Av dessa har endast 44% uppnått 62% eller högre. 21% ligger mellan 62% och 60%. Under 60% ligger 35% av ekipagen. Det är självklart att alla inte har ridit denna klass för att kvala till MsvB. Men siffrorna visar tydligt att här finns ett utbildningsbehov. Här tycker jag att kvalgränsen mer skall betraktas som ett klargörande för tränare och ryttare att ekipaget måste vara mer befäst i de krav klasse ställer. Här måste tränarna ta sitt ansvar.

Man kanske skulle behöva införa ett steg till. När ekipaget uppnått sina 62% i MsvC är det dags att i MsvB:2 kvala till övriga medelsvåra klasser. Man kan ju också tänka sig att göra ett nytt kort kvalprogram. Det skulle innehålla skolor och fyra galoppombyten på enkla linjer. MsvB:2 innehåller bara två byten och man bör ha möjlighet att visa ett korrekt byte åt varje håll även om man missat ett. I linje med detta borde kval från MsvB till MsvA inte få göras i MsvB:4 utan bara i MsvB:5.

Alla dessa kval strider naturligtvis litet mot idén att regional tävling skall ge utrymme för alla att träna. Men det får inte gå så långt att tävlingsarenan blir ridskola. Dessutom finns de lokala tävlingarna. Där kanske man skulle kunna höja nivån till MsvC.

Man kan se att vissa tävlingsplatser haft en hög procent godkända (Sydslätten 69%) medan andra haft tvärtom (Värnamo 14%) med i stort sett samma antal starter. Detta kan naturligtvis bero på att standarden har varit olika. Men det kan också bero på att bedömningen haft olika utgångsläge. Det är mycket viktigt att domarna har en enhetlig syn på vad som är det viktigaste i varje klass. I det sammanhanget kan jag nämna att jag på uppdrag av DK under vintern haft tre kurstillfällen med de regionala dressyrdomarutbildarna. Där har vi diskuterat grundläggande pedagogiska principer vid utbildning av domare i bedömningssporter. Jag hoppas att detta skall vara till någon hjälp för likriktningen av bedömningen i landet.