Läge att rannsaka varför vi sprutar så mycket leder?

Hej Hej!

Izabella här. Förra veckan hade min klass föreläsningar om osteoartrit, osteoartros och osteokondros. Hälta orsakad av ledsjukdom på häst är nämligen den absolut vanligaste anledningen till nedsatt prestation och förlorad användbarhet hos våra sporthästar.

Det råder en begreppsförvirring kring dessa sjukdomar och på föreläsningen pratade vi mycket om skillnaderna.

Osteoartrit (OA) kallas även:

*DJD - degenerative joint disease

*Artrit

*Traumatisk artrit

*Osteartros

*Ledinflammation

Osteoartrit är en ledinflammation som kan uppkomma i en eller flera leder samtidigt och som leder till att ledbrosket förlorar sin vanliga struktur och funktion. Detta leder till strukturella, funktionella och biomekaniska förändringar i ledens alla vävnader. Tänk er att ledbrosket är stötdämparna i dina joggingskor. Om dessa skadas så får du inte samma svikt och belastningen på skelettdelar blir större.

Ledinflammation kan uppkomma pga trauma såsom upprepat slitage, distorsion, fraktur, fissur, infektion eller medfödda utvecklingsproblem såsom osteokondros (det vi kallar lösa benbitar) och åldersnedbrytning.

Vid inflammation ökar mängden vatten i brosket vilket gör att brosket blir mjukare. Broskceller dör och om det går långt så får man "ben mot ben" i leden istället för det stötdämpande brosket emellan benytorna. Det underliggande benet byggs ibland på eftersom det nu får ökad belastning (pålagringar).

Ledhinnan och kapseln blir svullen, missfärgad och förtjockad och då vi kommit så långt i inflammationen att det börjar byggas nytt ben i leden så har vi en osteoartros. Det man vill hindra när man sprutar kortison och ex, tupcam (hyaluronsyra) i leder är att man vill bromsa förloppet och hämma inflammationen så att vi aldrig hinner få osteoartros. Har man väl kommit till detta stadie så har man bestående men i leden som även kommer synas på röntgen. Hästar med dessa förändringar kan fungera vid ridning om man får bort den pågående inflammationen (osteoartrit) men man kan säga att oddsen är sämre. Sen beror det självklart också på graden av osteoartros.

Symptom: galla, svullnad över leden, värme, hälta, smärta vid manupilation. Vid kronisk sjukdom ofta tydligt ökad stelhet vid böjning, istadighet, ovillig att arbeta, förkortat stumt steg mm.

Ostekondros är något helt annat. Detta är vad vi kallar "lösa benbitar". Detta beror på en tillväxtrubbning i det brosk som ska bli ben. Förbeningen sker inte och vi får ett förtjockat brosk. Detta brosk kan sedan spricka upp och bitar släpper ifrån ytan, så kallade lösa benbitar. Detta kallas på veterinärspråk för OCD- osteochondrosis dissecans.

Har vi rett ut detta nu? Tycker själv alla begreppen är förvirrande:

Osteoartrit = Ledinflammation

Osteoartros = Resultat av ledinflammation där vi fått benpålagringar

Osteokondros = Tillväxtrubbning som ger OCD (lösa benbitar)

Många kliniker börjar sakta men säkert att inse värdet av rehabilitering på hästar med ledinflammation, men långt ifrån alla. På de flesta stora smådjurssjukhus finns rehab-avdelningar där man hjälper patienter att komma igång efter en skada och man tränar djurägare i hur de ska hantera djuren för att skadan inte ska återkomma.

Var finns dessa rehabavdelningar på våra hästsjukhus? Borde man inte alltid slussas vidare till en rehab-avdelning efter en skada eller räcker de där 2 raderna på hemgångsrådet från veterinären? Man ska absolut försöka stoppa en inflammation som uppkommer men är det inte dags att vi även försöker ta reda på varför det uppkom från början? Det kan vara en mängd olika faktorer inblandade men om vi bara sprutar och skickar hem våra patienter utan en dialog så är risken stor att skadan upprepas. Det finns gott om exempel på hästar som kommer in på kliniker och behandlas varannan-var tredje månad för samma sak hela tiden. Borde man då inte reagera på att något i hästens träning/ryttaren?/foder/ridunderlag/hovslagning/omhändertagande är fel?

Vi hade en diskussion om detta i klassen och framtidens veterinärer måste börja tänka mer kritiskt. Man bör även ha en relativt hög kunskap om ridning om man ska syssla med att behandla sportskador på hästar eftersom många av dessa skador beror på just ridningen. Veterinärer ska inte vara några tränare eller hovslagare men vi måste ha förmågan att se om en häst rids på fel sätt eller om hovvinklar inte är optimala. Vi måste våga ta tag i detta och föra en dialog med hästägaren och inte bara blunda för problemen och håva in våra pengar på kortison. 

Nöjda kunder kommer tillbaka. Och tänk bara om man kunde lägga de där pengarna som det kostar att behandla en häst på hälsokontroller istället, och förebyggande vård?

En veterinär som jag assisterat då jag sommarjobbat, Florian Hörmann, har just en sådan rehab-plan med många av sina patienter. Han hjälper hästägare att sätta hästen i arbete efter en skada med hjälp av tömkörning. Florian tävlar själv på elitnivå i körning och kan med hjälp av sin kunskap träna hästar OCH djurägare i att träna hästar på rätt sätt för att undvika skador.

Tål att tänkas på! Jag ska göra allt för att bli en veterinär som ser helheten. Sen betyder det inte att man kan vara expert på allt, men man måste vara så pass mycket expert att man vet vilka man ska anlita för att åtgärda helheten.

Nu ska jag skrubba håret eftersom jag luktar ko igen. Här kommer två bilder från dagens ko-övning då vi lyssnade på allt som går att lyssna på hos en ko och målade ut lung-fältet. På bilden ses mina underbara kursare Anne och Linnea som gullar med världens snällaste och sötaste kossa. Obs! Linnea står böjd bakom kossan och är inte 120 cm hög:P O just ja, idag red jag för Magdalena Skatt och imorrn är det träning för Wieger de Boer. Vilket lyx-tränings vecka jag har! Förhoppningsvis får ni ett photo-shoot från Wieger träningen om jag får med nån som fotar. Sov Gott!