Lämnat rampljuset

Tåget kämpar sig fram. Vi åker emot ett klass 3 oväder. Det går lite segt men det går framåt. Jag sitter i min stol, i mina öron ekar Veronica Maggio och jag känner mig så oändligt trött. Det tar på krafterna att producera inlägg i en strid ström en hel helg. Det är många intryck.

Jag har tittat igenom några av de 1100 bilder jag har knäppt under de tre dagarna, och av vilka ni har sett typ max  2% (de övriga är 97% failbilder, och 1% bortvalda bilder). Eftersom jag inte är fotograf så får man ta många bilder, för då går en att använda med lite tur. Jag försöker summera mina intryck.

En sak jag tar med mig är glädjen. Familjen Kittels lyckorus över segern idag. Linda Heeds glädje över sin seger, men också glädjen bland alla de andra än stjärnorna. Glädjen bakom kulisserna bland de som var med i showerna, bland (de flesta) funktionärerna. Det var även många glada återseenden. Det här var mitt fjärde SIHS i rad, en och annan har man lärt känna trots allt

Jag kan tycka att Stockholm Horse Show är lite för mycket just show. Tävlingsklasserna håller inte riktigt måttet, och startfältet är inte det allra bästa. Det sista har naturligtvis även med tiden på året att göra. Jag tycker att lördagsmatinéen är bra, men det är show i nästan varenda pass. Jag tror att jag har sett de gotländska gycklarna och riddarna göra precis samma lekar en eller två gånger för mycket nu.

En annan sak som inte håller måttet är mässan på Globen. Annexet räcker inte till för att svälja antalet besökare. Jag tycker i och för sig om närkontakt med andra människor, men kanske inte med småsvettiga främlingar som går runt med något jagat i blicken. Det får mig att känna mig som en tjej en sen lördag natt på en nattklubb en kvart före stängningsdags. Jag förstår fortfarande inte varför man inte hyr typ Hovet och har mässan där istället. Snacka om att göra mäsan många gånger större i ett svep.

Ändå, jag kan inte komma ifrån att jag älskar Stockholm International Horse Show. Det är en högtidsstund en helg om året. Jag hoppas att ni har tyckt att min rapportering har varit okej och att ni har funnit något som har roat er. Tåget passerade just Skövde, fast den här gången på hemväg. Om två månader är det dags för nästa stora hästfest, fast då i min egen stad. Imorgon kommer jag att börja längta till Göteborg Horse Show.

God natt Globen, vi ses igen om ett år hoppas jag!