Låt mig berätta om min söndag!

Hästtransporten krånglade ju lite på lördagen, det såg ni. Men jag fick även hjälp med hjulen som låste sig, så det var ju bra ;)

Vi åkte till Botkyrka imorse och hoppade 110, allt var frid och fröjd! Fina Cajza!

Här kommer filmen!

Sen fick jag lägga mig på läktaren och halvsova medan unghästarna hoppade, jag var helt slut!
La ut sittunderlägg på rad och skapade en säng, måste sett lite konstigt ut.
Men där sov jag så fint ;)

Ner och gå banan, helt svag och skakig gick jag i ett moln av hinder och siffror, för att sen gå upp och vila lite till.

Men det är ju så himla roligt att tävla, så åka hem vägrade jag ;)
Skämt och sido, när jag vilat lite till så mådde jag mycket bättre!

Vi hämtade Cajza och veterinärbesiktigade, för att sedan göra oss klara för start.

Det är här det börjar gå utför..

Jag kommer bra, hoppar ettan, tvåan, störs av ett oidentifierat ljud och tänker på det hela vägen fram till trean.. Så jag glömmer rida mot hinder nr 3, satt mest och tänkte på ljudet..

Efter stoppet så kollade jag om skydden satt ok? Benen ok? Hovar ok? Allt såg ok ut!

Åååå så trist med ett onödigt stopp, Cajza stoppar aldrig, men jag red så himla dåligt!
Men men, allt såg bra ut med henne så jag red på´t igen.

Hon fortsatte hela banan så fint så fint!

När jag kom ut så insåg jag vad som hade hänt. När hon landade efter hinder nummer två så smällde hon av sig skon. Helt galet, man såg det knappt på skon under all lera:) Hoven var i perfekt skick och skon lika så! Det var ljudet jag hörde..

Synd, för jag tror verkligen att vi skulle varit felfria om det inte inträffat! Några andra ryttare frågade mig vad jag höll på med mot hinder nummer tre, inte ens dom förstod vad som hänt. :)

Känslan var fantastisk och jag är stolt som knappt brydde mig om att hinder nummer ett var en trippelbarr ;)

Summan av kardemumman är att jag är SUPERNÖJD och STOLT över säsongens första tävling!

Här kommer film :)

Men så börjar då helvetet...

När man ska köra från tävlingsplatsen så ser man att en traktor jobbar hårt för att dra loss alla ekipage från åkern. Jag och Per bestämmer oss för att han tar bort Cajza till vägen och jag kopplar på 4-hjulsdriften och kör ett tomt släp genom leran. Det kändes skönt att komma loss utan att vänta på traktorn!

Men när vi kommer upp på motorvägen så låter ena framhjulet på bilen väldigt konstigt..
Vi kör av vid en mack och det visar sig att den kommit in grus och lera under bromsklossen.
Mörker.
Skölja, pilla, fixa, dona och tillslut kan vi fortsätta vägen hem.

Vi lastar av Cajza som får gå ut i hagen medan vi sanerar utrustning och trailer på lera.
Per fick hjälp av putsproffset Magdalena med min leriga utrustning medan jag gjorde iordning transporten :)

Trötta och glada åker vi hemåt, men kommer bara någon kilometer innan jag kör på något som bonden tappat från sin harv.

Mörker igen, punktering följt av en Annelie som kastar den där j*vla metallgrejen 100 meter upp på åkern i vrede (ja ja, iallafall 3 meter kom den...)

Vi skyndar till Statoil och hinner fram innan all luft försvunnit ur däcket.

Per inser nu att hans flickvän är på kanten att tappa allt, så han byter däcket på något slags rekord faktiskt!

Hur ska vi då sammanfatta allt?

Cajza är fantastisk och hoppade som en prinsessa!

Om det finns något typ av gud eller liknande så vill han/hon/den/det straffa mig just nu.
Jag förutsätter att det skrivs I-O-U lappar på allt så att jag får tillbaka mitt flax snart!

I veckan ska jag gå till doktorn också, tur att mina föräldrar inte är hemma och vet i vilket skick deras dotter är i.
Synd bara att jag har en "extra-mamma" som är väldigt bestämd på att jag ska gå till doktorn..

Får försöka hinna det imorgon, men låt mig avsluta med denna bild! För vet du vad min fina bloggkompis Marie?

Det kommer f*n bli bättre snart! Om inte annat så ler du iallafall nu när du ser denna bild ;)

Tjingeling!!

/annelie