Listen to your heart (horse)

Hej!

Här kommer en update om min häst Vovva. Under vintern och våren gick Vovva spikrakt uppåt. I April och Maj var vi placerade i Msv B och red på nästan 70%. Vi debuterade Msv A på 60% och gjorde en start där vi kom upp i 63 %. Men sen plötsligt hände ngt. Vinden vände och vi fick en negativ spiral nedåt. Vovva ville inte riktigt på träningen, han backade av och gick inte fram ordentligt. Eftersom han har 3 st tornutskott i ryggen som sitter tätt så är det lätt att hela tiden tro att detta är problemet.

Ser ni "problemet" på bilden? På bilden finns 3 st tornutskott i ryggraden som är lite nära varandra. Det största problemet med diagnosen Kissing Spines, som det kallas, är att hästarna är väldigt olika påverkade av detta. Om man röntgar ryggen på hästar utan problem, så hittar man titt som tätt hästar med Kissing Spines, vissa av dem tävlar på elitnivå i både ex. hopp och dressyr. Därför måste man vara försiktig i sina antaganden om att Kissing Spines alltid är ett problem för hästen. För att få klarhet i det kan man lägga ryggbedövning på hästen och se om det blir ngn skillnad.

I början av juni bedövade jag Vovva i ryggen. Efter bedövning upplevde jag att han gick bättre när jag red. Men vid det tillfället visade han inte jättestora protester så det var lite svårbedömt hur mycket bedövningen hade förändrat. Vovva blev behandlad i ryggen och fick vila från ryttare i ca 1 månad. Istället fick han vara hemma hos mina föräldrar på landet och äta gräs samt bli longerad varje dag med pessoa-lounge.

I juli flyttade jag honom till Högdalen och han kändes bättre än på länge. Nedan bilder från slutet på juli:

Kurvan gick uppåt igen och vi började träna för Jennie. Jag började längta efter tävlingar igen och kände att "om han går såhär så startar vi Georg om någon månad". Men sen hände det, det vände plötsligt igen. Nu vände det inte lite - Vovva blev på ca 1 vecka oridbar. Jag började fundera på att lägga om hans ryggbedövning igen. Jag stod och longerade honom på asfalten för att verkligen "leta" efter en hälta. Jag visade tom upp honom för de andra veterinärerna på mitt jobb för att se om jag ev missade en hälta. Men nej, halt var han inte, och inte särskilt öm i ryggen heller.

Jag beslutade mig för att ge honom en längre vila (han hade ju trots allt flyttat, vi hade bytt underlag, tränare mm) och sätta honom på antiinflammatorisk & smärtlindrande medicin, och se om det blev ngn skillnad. Detta som ett slags diagnostiskt verktyg för att se om hans beteende var smärtorsakat. Jag hade hela tiden en känsla av att han sa ifrån för att ngt störde honom, så därför pressade jag honom minimalt i ridningen: OM HAN BARA KUNDE PRATAT! Efter 2 veckors vila och medicin var det om möjligt ännu värre. Nu gick det inte ens att skritta på ridbanan utan att han stannade och började backa och försökte stegra när jag tog tyglarna. Då slog det mig --> MUNNEN!

Jag ringde snälla djursjukskötaren Gola på jobbet och frågade om hon kunde tänka sig att komma en h tidigare till jobbet för att hjälpa mig och assistera när jag skulle undersöka Vovva. Innan jobbet (dagen efter) åkte jag och hämtade Vovva på Högdalen, körde honom till jobbet, drogade ner honon och kollade in i munnen.

Gissa vad som fanns där? En tand allra längst bak i munnen hade fått en hakbildning och skurit upp i gommen och skapat rejäla sår där och i slemhinnan brevid. Det var inget litet sår direkt. Min stackars lilla häst.....som han försökt säga att ngt gjorde ont fast jag inte förstått.

Vad lärde jag mig?

- Lyssna på din häst! En häst är inte dum by nature! (har jag iof aldrig trott men det blev ännu mer uppenbart nu).

- Saker i munnen kan ändras snabbt. Vovva blev senast kollad i våras och då var munnen utan anmärkning.

- Problem i munnen behöver inte från början yttra sig som att hästen är bråkig i munnen när man rider. I Vovvas fall började det med att han inte riktigt ville ta stöd på bettet. I vissa positioner i ridningen var han mer ovillig, förmodligen då hans huvudhållning (i just den positionen) gjorde att haken på hans tand gick in i slemhinnan.

- Uttrycket skomakarens barn ska inte underskattas. Jag tänker alltid på munnen vad gäller andras hästar och hästar som jag själv behandlar (om de har ridproblem) men det är uppenbarligen svårt att applicera allt man säger till andra på sin egen häst:)

Efter lite tandvård och ännu mer vila börjar vi nu starta upp igen. Han känns fin och det går att rida igen, men vi har en ganska lång väg tillbaka till tävlings-ridning. Vi har ju inte varit igång ordentligt på hela sommaren - urk vad tiden går fort!

Avslutar med bild på mig och tandtrollet:

Ps. Idag har jag varit på kurs i Uppsala som ordnades av Boehringer & Ingelheim. Det handlade om de nyaste rönen kring fång, PPID (Cushings disease) & EMS (Equine Metabolic Syndrome). Igår kväll hade vi "Islandshästens dag" på Hästsjukhuset Stav, det var över 100 personer som kom och det ordnades clinic med en av Europas främsta Islandshästryttare. Referat från båda dessa kommer senare!

Kram från I