Living on the edge

Man kan ju tycka att ridning är en riskfylld sport, men den här veckan har vi ägnat oss åt en extremsport utan dess like - cykla till Strömsholm!

Vi har någon sorts inofficiell tävling i vem som härdar ut längst, Carin gav sig idag och gick till skolan, jag klarade mig fram till 100 meter från stallet innan jag fick ge upp... Sedan regnade det också underkylt regn i morse, och jag kan ju inte bryta benet dagen innan Scandinavium. Angelica vann och tog sig hela vägen fram trots total blankis, med tanke på att hon ramlade och spräckte mjälten under förra årets vätternrunda kan man ju tycka att hon inte borde vara så sugen på fler vurpor, men ridsporten är full av galningar som ni vet... :)

Quest fick sig en lugnare tur idag, en lång skrittrunda och sedan lite jogging i ridhus. Stadig på foten. Med Mataking var det färdighetsträning för Marianne som gällde, öppnor och slutor. Nu börjar det hända grejer, äntligen börjar jag kunna rida framåt och behålla honom mellan hjälperna!

På utvecklingssamtalet pratade vi om min ridning i allmänhet och också lite om tävlingar med honom i vår, min plan för hoppningen är ju ganska ambitiös men jag ska titta på dressyrtävlingar också. Då får jag också uppleva den där anmälningshetsen där man har knappt en minut på sig innan klassen är full. Plötsligt blev bredbandshastigheten en del av tävlingsmomentet, intressant :) En Msv C ska vi nog kunna klara av, time will show.

Sitter alldeles nu hemma hos Emelie i Nossebro, 10 mil från Göteborg. Finns ingen häst på gården men däremot en del kor, hon har lovat att jag får träffa dem i morgon innan vi åker vidare. Jag har i alla fall hunnit bli kompis med hennes katt, han ser ut ganska exakt så här:

I morgon börjar äventyret!