12 december 2014, 05:30
Lucka 12
Ulstrupfeld, Tyskland
"När jag känner mig som mest tappad i Tyskland? Det är väl mer ett konstant tillstånd. Det är mycket man inte riktigt är van vid, förutom högpastöriserad mjölk och för små vägskyltar så tog det ett tag att komma in i de olika tävlingsformerna som finns. I Tyskland är det vanligt att det är flera tävlingar på samma tävlingsplats, exempelvis hoppning och dressyr. Jag och min häst Rozzini gjorde succé på en sådan en gång, åtminstone om man frågar min pappa som var på besök.
Vi hade precis startat en hoppklass som hade gått bra, så pass bra att ärevarvet fick bli enda framridningen till den efterföljande dressyrklassen. Jag hade lätt panik eftersom jag just insett att vi skulle vara två inne på banan samtidigt, som om det inte är svårt nog att hålla ordning på sig själv. Det var lottat så att jag på min bakskygga häst var den som skulle rida först. Min medtävlande ville inte byta plats, så jag bad henne att åtminstone hålla ett ordentligt avstånd för att minimera känslan av att vara förföljd hos min lätt paranoida häst.
Hon uppfattade tydligen min önskan som den exakt motsatta. Alltså, om jag hade vänt mig om hade jag med lätthet kunnat klappa hennes häst på mulen, trots att jag inte stretchat sedan jag slutade på gymnastik när jag var 15. Vi höll oss på mattan under uppridningen, tog oss igenom den ökade traven utan större missöden, men sedan tyckte Rozzini att det var hög tid att växla upp en gångart för att bli av med vår närgående stalker. När jag försökte bromsa galopperade han på stället, föröskte jag rida framåt, ja då galopperade han lite snabbare.
När jag kommit ut från vad som var mitt livs sämsta tävlingsprestation där jag hållit mig kvar på hästen (höstens magplask i Bad Segebergs vattenhinder toppar nämligen listan) så kom min största supporter fram, mycket stolt, och sade att det hade sett jättebra ut. Pappa känner verkligen igen en topp-prestation när han ser den.
Nästa tävling startade jag två hoppklasser i stället."
Mikaela Gedda, Göteborgare som även hon jobbar Malin Petersen och alltså har lyckan att spendera större delen av sin vakna tid med mig. Förutom en utdragen diskussion om vilken kust som egentligen är Sveriges framsida så har vi det oförskämt bra ihop!
ANNONS:
ANNONS: