14 december 2014, 05:30
Lucka 14
Schwerin, Tyskland:
"När jag var runt sju- åtta år frågade mamma mig och min lillasyster om vi ville börja rida, istället för jazzdansen som vi ägnade oss åt två gånger i veckan. Visst ville vi. Min syster höll ut i ungefär ett år innan hon slutade rida och började med kampsport, men jag, jag hade hittat hem. Nu, ungefär sjutton år senare kan jag ägna mig åt det jag älskar mest på heltid, men jag hade inte varit där jag är idag utan människorna som faktiskt lärt mig allt jag kan. Jag vill berätta för er om en av dem.
Jag gjorde min gymnasieutbildning i Kalix, en samhällslinje med häst- och ridinriktning. En av lärarna i stallet var Maria Eriksson, auktoriserad ridlärare och ridledarutbildare med lång yrkeserfarenhet, samt tävlingserfarenhet t.o.m. svår dressyr och medelsvår A hoppning. Maria utbildade tillsammans med de andra, lika fantastiska lärarna oss elever i den konst som ridningen är, såväl som ridlära, foderlära och mycket mer.
Hela första året bestod av sitsträning på lina och Arméns Ridinstruktion från 1930 var vår bibel. Vi lärde oss att arbeta med hästen, utan tvång och hårt spända nosgrimmor. Vi lärde oss att arbetet med en ändamålsenlig sits aldrig tar slut, och att hästen är en spegling av ryttarens ridning. Jag gavs en grundsyn på vad dressyr och samspel med hästen egentligen innebar, och med den goda förebild som Maria verkligen var, och är, så fick jag en klar målbild av vilken typ av ridning jag ville sträva efter.
Tiden i Kalix på Holmens häst- och ridutbildning kommer jag att vara evigt tacksam. Så bra lärare och förebilder jag hade där får man leta länge efter, och en bättre språngbräda vidare i mitt hästliv kunde jag inte ha fått. Det behövs fler som de jag fick lära av, människor som brinner för gedigen ryttarutbildning. Som lär nästa generation ryttare om hästen som biologisk varelse, fantastisk atlet, och vän. Idag är jag själv utbildad hippolog, som blev en utmärkt fortsättning, och jobbar nu med att rida unghästar hos Paul Schockemöhle. I framtiden vill jag också få föra det vidare, just detta, som ridlärare och lärare - för det är en fantastisk värld att upptäcka."
Carin Brosäter, ännu en kurskamrat från hippologen 2010-2013, och fantastisk vän. Det här är viktigt, så oerhört viktigt, för ridsportens framtid. En del påstår matt att det finns ett ointresse för själva hästen och den egentliga ridkonsten idag - det vill inte jag tro på, för valda sanningar är ruskigt begränsande. Men en tid där det mesta ska gå snabbt och fullständig sinnesnärvaro är sällsynt, så krävs det definitivt goda förebilder som kan visa vägen.
ANNONS:
ANNONS: