Lucka 16

Stockholm, Sverige:

"Som leg djursjukskötare, c-tränare och ryttare känns det verkligen som om jag har en fot i varje hörn av ridsporten. Ibland kolliderar dessa världar. Hur talar man om för en elev att deras häst inte ser fräsch ut? Hur gör man med en djurägare som pga okunskap rider sin häst på ett felaktigt sätt? När drar man gränsen som ryttare när hästen visar ovilja eller protesterar? Jag är "bara" djursjukskötare och inte veterinär, även däri finns en konflikt. Vem är jag att säga till någon att saker inte känns ok?

Mitt enda svar på detta är att ärlighet varar längst.

Både i mitt yrke, som tränare och ryttare har jag en skyldighet gentemot mina kunder, elever och hästar att vara ärlig. Halta hästar ska inte tränas, okunniga ryttare behöver utbildas och bångstyriga hästar bör alltid veterinärkollas innan andra åtgärder vidtas. Vi måste våga vara mer öppna och ärliga, det är vår skyldighet gentemot hästarna. Jag tycker att det är jätteviktigt att man vågar tala om obekväma saker. Oftast har ryttare eller eleven ingen aning om att hästen inte ser ok ut från marken (känslan från ryggen kan vara en helt annan) eller att sättet ryttaren utför vissa övningar eller rörelser på kan vara rent av skadliga. Med kunskap kommer också ansvar, ett ansvar där jag måste stå på hästarnas sida."

Malgorzata Dziurla, fälttävlansryttare och kollega till vår veterinärbloggare Izabella på Stav-kliniken som ligger norr om min hemby. Vill man läsa mer om hennes vardag, hur hon blev djursjukskötare, så finns en välskriven intervju med henne här.