4 december 2014, 05:30
Lucka 4
Flyinge, Sverige:
"Jag är en norrländsk hästunge som red första gången innan jag kunde gå. Sedan dess har jag ridit på alla hästar jag fått lov att rida på, och några till. En pensionerad ridskoleponny fick jag när jag var ungefär åtta, och sedan dess har en mängd olika raser och storlekar funnits i min närhet. När jag som tolvåring hade någon slags show för grannungarna i en egenkomponerad frihetsdressyr ute i hagen, utan varken sadel eller träns, så fick min mamma nog och skrev in mig på ridskolan. Det var en ganska stor omställning för en som aldrig hört uttryck som ”byt sittben” eller ”vänd halvt igenom”. Sitta ner i trav var det svåraste att lära sig, innan galopperade jag mest.
Jag växte upp där på ridskolorna och efter det har jag hunnit med att bli Svensk ridlärare level II, tagit en kandidatexamen i hippologi och arbetar numera som stipendiat på Flyinge. Jag har aldrig varit någon supertalang när det kommer till ridning, så jag har kämpat mig dit jag är idag och får nog kämpa ett par år till också. Smart har jag däremot alltid varit, och jag har en fundering som jag vill berätta om.
Alla hästmänniskor vill inte samma sak. En del vill vinna världscupen, andra vill köra bröllopspar till kyrkan. Många gillar utmaningar, lika många vill bara komma bort från sin verklighet och koppla av. En stor andel gör av med mycket pengar, några färre tjänar på det. Många lägger ner en livstid på att försöka förstå, andra fattar direkt. Några tvingas till det, andra har aldrig fått chansen att ens prova. Men anledningen till varför du håller på spelar egentligen inte så stor roll. Så länge du vill hästen väl så är du en hästmänniska. Det betyder inte att alla är bra hästmänniskor. Ibland har man lärt sig fel sker, ibland har man inte lyssnat alls. Ibland gör man misstag enbart på grund av att man är människa. Människor gör ofta fel innan de gör rätt. Jag är inte på något sätt ens i närheten av fullärd, men jag är på god väg att bli en helt okej hästperson. Därför, vill jag berätta hur jag tror att en av vägarna dit alla vi vill, kan gå.
Hitta kunniga personer med stor erfarenhet och se till att de lär dig allt de kan. Tjata om du måste, men de allra flesta som kan sin sak är ofta mer än villiga att dela med sig. Glöm inte personerna som står bredvid den där som låter och syns mest, högljudd är inte lika med bäst.
Lär dig förstå hästen. Som biologisk varelse, som flockdjur, som fantastisk atlet, som bästa vän, som gräsätare, som flyktdjur, som lärare, som häst. Häng mycket med hästar. Och läs mycket om hästar.
Ta alla dina kunskaper och lägg ihop dem när du fattar knepiga (eller oknepiga) beslut. Tänk efter, ställ frågor. Både till dig själv och till andra. ”Borde jag köpa den här unghästen? Klarar jag av det?”, ”Är den här hästen verkligen redo för årgångschampionatet?”, ”Är min häst ohälsosamt fet? Vad beror det på?”, ”Borde jag låta någon annan rida min häst ett tag?”, ”Nu när hästen går bättre än någonsin, vad har jag gjort för att få den så?”, ”Mår den här hästen bra?”, ”Varför beter sig den där hästen annorlunda jämfört med andra?”, ”Vad gör hon som rider så sjukt bra, som inte jag lyckas med?” Och så vidare. Lär av dig själv.
Sätt alltid hästen främst. Det är ett djur och det är du som valt att ansvara över det. Se till att du kan motivera dina val du gör för din häst, till vem som helst som skulle kunna undra vad du håller på med. Var öppen och förstå att du kommer aldrig att bli fullärd. När du börjar förstå att ju mer du lär dig, desto mindre kan du – då är du på god väg åt rätt håll.
När man då insett att man kan så väldigt lite, det är då man är öppen nog för får det där ögat. Ni vet det där som långt ifrån alla har gratis. Öga för talang, utvecklingsbarhet, hälsa, sinnesstämning, förutse rörelser och ageranden, se olyckan innan den hänt, se vinnarhästen innan den vunnit och se hästen som det den faktiskt är, en häst.
Dit vill jag. Varje dag."
Linda, hoppstipendiat på Flyinge. Hon gick hippologen året under mig på Strömsholm och hade det tvivelaktiga nöjet att vara mitt fadderbarn under år 2, som jag alltså utanför lektionstid fick testa mina pedagogiska färdigheter på i ridhusen. Har blivit kallad mor sedan dess. Det gör inget alls, hon är bra, mitt barn.
Foto: Karin Moberg, Anna Nyström, privat.
ANNONS:
ANNONS: