7 december 2014, 05:30

Lucka 7

Strömsholm, Sverige:

- Lycka till! Vi hämtar hem dig till Finland om du inte trivs.
Mina vänner hade precis lastat ur mig på svårklassryttaren Olof Smiths gård i Skåne. Jag hade just tagit studenten från naturvetenskaplig linje på en av Finlands bästa gymnasium och gick ut med höga betyg, och nu jag att ville åka utomlands ägna mig åt hästar på heltid en stund, för att sedan komma hem och börja studera. Jag är uppvuxen på ridskola i södra Finland, som hade stått för större delen av min uppfostran. Jag var verkligen inte talangfull som ryttare, och hade aldrig haft egen utan tävlat lite fälttävlan med en dressyrhäst som ridskolechefen ägde. Ändå stod jag där på gården, de trodde de på mig, och ville ge mig chansen att jobba i teamet och med deras fantastiska hästar. 

Hos OS-hästar märkte de nog ganska snabbt jag verkligen tyckte om hästar och att var inte rädd för att jobba hårt. Två egenskaper som är nyckeln till att ta sig någonvart i den här världen. Jag möjligheter som jag inte ens hade vågat drömma om. Jag fick rida flera hästar varje, allt från inridningshästar till hingstar och tävlingshästar. Jag fick grooma på Falsterbo, Breeder's Trophy och bruksprovet. Jag lärde mig något nytt precis varje dag, och passade även på att testa svensk sjukvård lite nu och då - efter att jag hade brutit ett finger, haft ett antal hjärnskakningar och brutit överarmen frågade chefen om jag hade fått klipp-kort till akuten i Lund ännu. Skånskan var inte i närheten av den svenska jag läst på gymnasiet, men efter 8 månader och många skratt från mina kollegor pratade jag någorlunda flytande svenska.



Så ett halvt år blev ett år, ett år blev två. Jag hade lärt mig mycket om hästar och ridning, men framför allt hade jag lärt mig något viktigt om mig själv: jag ville jobba med hästar. Då fattade jag ett av mitt livs bästa beslut och sökte till hippologen. Under första hippologåret var jag delvis kvar hos OS-hästar, för att små småningom vänja mig vid tanken att det vad dags för mig att gå vidare.

Jag fortsatte mina hippologstudier på Strömsholm och blev snabbt kär i stället. Jag läste även tredje hippologåret där. Åren på hippologen var en fantastisk möjlighet att utvecklas som ryttare (och inse hur lite man egentligen kunde…) och jag blev mer och mer intresserad av att undervisa. Efter hippologen blev jag kvar i Västmanland och fick tjänst som ridlärare på Stora Ekeby Ridskola, 5 minuter från Strömsholm. Eftersom jag hade börjat brinna för att undervisa så valde jag att fortsätta studera vid sidan av och började på yrkeslärarprogrammet via Karlstads Universitet. Jag hade en liten anställning hos Ackordshäststiftelsen och red deras hästar, jobbade och pluggade. När det var dags att göra praktik i mina lärarstudier så fick jag möjligheten att återvända till fantastiska Strömsholm, men denna gången till ridsportgymnasiet där ju bloggaren själv arbetade - Marie Ryman alltså.


Jag har Marie att tacka för det som hände sedan: hon fattade beslutet att åka utomland och rida. Jag blev nya Marie., och idag arbetar jag alltså som hopplärare på Ridsportgymnasiet på Strömsholm. Det finns inget jag just nu hellre skulle göra. Jag vill utbilda både hästar och ryttare, och själv utvecklas så mycket det bara går. Möjligheterna kommer inte av sig själv, man måste skapa dom. 


Under hösten har jag jobbat heltid, pluggat heltid, haft två hästar, och hunnit träffa världens bästa kille som orkar med mig fast jag inte har någon fritid överhuvudtaget. Efter årsskiftet tar jag examen som yrkeslärare i häst- och ridkunskap.



Så 6,5 år senare har mina vänner fortfarande inte behövt hämta hem mig, och jag har en känsla av att jag blir kvar ett tag till."




Kati Ojala, en av mina bästa hippologvänner. När jag längtar hem är hon en av de jag saknar mest.

ANNONS: